Svenska uppsats, språk

Många säger att språket är en del av ens identitet och jag håller med därför att det säger så mycket om en. Jag till exempel: man hör att jag kommer från Skåne men jag har inte så bred skånsk dialekt som man har i andra delar av Skåne för jag kommer ifrån Lund och där har man inte lika bred dialekt. När jag pratar använder jag också ibland engelska ord vilket uppfattas som om jag tittar mycket på tv eller på engelska program, vilket är sant. Ibland pratar jag inte så, som till exempel med personer som jag inte känner så bra eller till vuxna. Jag har olika sociolekter.

En sociolekt är sättet man pratar på i olika sammanhang eller med olika personer. Jag pratar väldigt olika med mina lärare, kompisar, vuxna och med familjen. Det beror helt på hur bra de känner mig. Om jag inte skulle använda olika sociolekter för olika människor skulle det antagligen kännas konstigt för både mig och dem. Jag kanske skulle prata med dem som om de stod mig väldigt nära fast de kanske inte gör det. Man kan ofta hör på vuxna hur olika de pratar med andra vuxna och med barn. Det använder mer komplicerade ord när de pratar med vuxna och använder enkla ord med barn, ibland kanske lite för enkla. 

Kroppsspråk är väldigt viktigt när man pratar med någon. Det förstärker det man säger och målar upp en bild om man berättar något. Jag brukar ofta använda mina händer när jag använder kroppsspråk för det är enkelt att göra och lätt att förstå. Andra människor använder hela kroppen när det ska säga något, ändrar på rösten, viftar med armarna o.s.v. Det ändras från person till person. 

Chattspråk har jag ganska delad åsikt om. Om man skriver till någon och den börjar använda förkortningar för ganska många saker tycker jag det känns som den inte har någon respekt eller bryr sig om det man skriver om. Det är okej att använda förkortningar men till en viss gräns. Om man använder tre-fyra i varje mening är det för mycket tycker jag. Man förlorar också lite respekt för den personen för det ser ut som om de inte bryr sig. 

Det är mest unga som använder chattspråk. Jag ser nästan aldrig några vuxna som använder förkortningar. 

Slang och svordomar hör jag varje dag, mest svordomar. Jag svär ibland, när jag vill uttrycka mig starkt. Jag använder däremot slang väldigt sällan. Folk som använder slang använder det nog mest i sina kompiskretsar. Jag tror nog också att det används mer i andra delar av landet, kring Stockholm och Göteborg. Svordomar används när man blir arg eller vill förstärka det man säger. Olika människor använder olika sorters svordomar. Vissa använder grövre svordomar och svordomar från andra länder, andra använder ord som egentligen inte betyder något eller egentligen har en annan betydelse. 


Vad är då min slutsats? Jo, att språket ÄR en del av ens identitet för den kan säga så mycket om en och alla har olika sociolekter.