torsdag 13 november 2014

Musikhistoria - Antonio Vivaldi

Antonio Vivaldi
Antonio Vivaldi var en italiensk violinist och kompositör som levde under barocken. Han föddes 1678 och dog 1741. Vivaldi föddes och bodde i Venedig i Italien som var ett kulturcentra på den tiden. Det var där alla konstnärer ville bo, utbilda sig och jobba. Antonio var den äldsta av sex barn. Vivaldis pappa var en frisör men också en professionell violinist och han lärde sin son att spela. Tillsammans turnerade de runt och Vivaldi blev en känd violinist han med, mest på grund av sin unga ålder. Senare i sitt liv prästvigdes Vivaldi men kunde inte hålla den karriären igång så mycket för han hade fullt upp med sin musik. Vivaldi var också musiklärare på en flickskola. Där jobbade han under större delen av sin karriär som kompositör. Tillsammans med sina elever satte han upp många föreställningar. I slutet av sin karriär hade många tröttnat på hans musik. De gick inte lika bra för honom längre och många av hans verk som han skrev i slutet av sin kom aldrig längre än till någon hylla i hans hus där de också stannade. Antonio Vivaldi dog i Venedig, där han hade bott nästan hela sitt liv.

Antonio Vivaldi har skrivit många musikstycken och var en av senbarockens mest betydelsefulla tonsättare. Eftersom Antonios huvudinstrument var violin skrev han mest konserter för just violin men han skrev också för andra instrument. Han skrev kyrkomusik, över 400 konserter för blås- och stråkinstrument och över 40 operor. En opera är som en teater fast man sjunger hela tiden. En av Vivaldis mest kända verk är ”De fyra årstiderna”. ”De fyra årstiderna” består av fyra stycken violinkonserter. Varje konsert är en årstid: våren, sommaren, hösten och vintern. Musiken som Vivaldi skrev var ofta ljus, glad och lätt. Konserterna som Antonio Vivaldi skrev var ofta av concerto grosso-typen.

Barocken (och några begrepp som bör förklaras)
Antonio Vivaldi levde under barocken. Barocken burkar räknas som ungefär 1600-talet till 1700-talets mitt. Barocken brukar räknas fram till det att Johann Sebastian Back dog. Under barocken var det ofta så att ett musikstycke hade en känsla, t.ex. glädje, sorg, ilska, och igenom hela stycket fanns denna känslan.

Under barocken använde man sig inte lika mycket av terassdynamik som man hade gjort tidigare, men det förekom forfarande ibland. Terassdynamik är när en melodisnutt först spelas ganska starkt. När den är klar spelas den igen men lite svagare, ibland med något annat instrument. Styrkan i musikstycket går alltså upp och ner, i olika terasser, därav namnet. 

Barock betyder överdrivet. Under barocken var allting just det, överdrivet. Man hade stora prydliga dekorationer som inte allt för sällan var gjorda av guld. Man hade gigantiska orglar som kompositörerna satt och spelade på. Under barocken var det alltså överdrivet mycket och pompöst, det var extra av allt. Generellt skulle man kunna säga att musiken från barocken hade komplicerade melodier och musiken var väldigt kontinuerlig, en melodi som man hörde i början återkom ofta i stycket. Jag ska snart berätta mer om detta. En ny sorts notskrift utvecklades under barocken, generalbasen (basso continuo).

Under senbarocken föddes sonat-formen som senare blev väldigt populär under Wienklassicismen. Sonat-form (ABA-form) är en musikform där ett musikstycke är indelat i flera delar. Den första delen (A) har ett speciellt tema. De olika teman har olika karaktär och beskriver olika känslor. Efter att det första temat har spelats spelas den andra delen (B) som har en helt annan karaktär. Efter den andra delen kommer en tredje men den är likadan som den första. Det blir alltså först A sedan B och sedan A igen. Sonat-form måste inte bara vara två olika teman utan det kan vara flera. Det kan t.ex. se ut såhär: A (glad) > B (ledsen) > A (glad) > C (arg) > A (glad).

 ”Concerto grosso” är italienska och betyder ”stor konsert”. Concerto grosso är en musikform som används av orkestrar. En stor orkester eller intrumentgrupp spelar först en melodisnutt och sedan upprepas den av en mindre musikgrupp, ibland av bara en solist. Genom hela musikstycket fortsätter orkestern att växla mellan varandra. Först mellan den stora och sedan den lilla. Vanligt för en komposition från barocken är också fugan. En fuga är en musikform där ett tema (melodisnutt) noga presenteras i början av stycket av kompositören. Temat återkommer också flera gånger igenom hela fugan. Temat återkommer i olika stämmor och olika tonhöjder och kan ibland spelas av ett annat instrument än första gången. Ett bra exempel på ett musikstycke med musikformen concerto grosso och fuga är Antonio Vivaldis ”Våren”. Mer om det senare.

Piano och cembalo var två av de mesta populära instrumenten under barocken. En cembalo är som ett piano fast för att få fram ett ljud trycker man ner en tangent och då knäpper en del inne i piano på en sträng och då hör man en ton. Ljudet i ett piano får man genom att trycka ner en av tangenterna. Då slår en liten hammare på en av strängarna i piano och man hör en ton. I ett piano kan man alltså trycka olika hårt på tangenterna för att reglera ljudstyrkan i varje ton. Det kan man inte med en cembalo. 

Ett verk av Antonio Vivaldi (”Våren”)
Jag har valt att berätta om Antonio Vivaldis ”Våren”. ”Våren” är en del av ”De fyra årstiderna” som består av fyra violinkonserter, en för varje årstid. ”Våren” skrevs 1725 och är en av de mest kända musikstyckena i världen och eftersom violinen är det instrument som Antonio Vivaldi mest förknippas med så är konserten skriven för en stråkorkester. I en stråkorkester ingår violin, altviolin,  cello och kontrabas. Skillnaden mellan en altviolin (eller altfiol) och en violin är att altviolinen är lite större och låter därför inte exakt likadant som en violin. I den här versionen av verket ingår även en cembalo.

Det här musikstycket är ett tydligt exempel på concerto grosso, fuga och sonat-form. Man hör väldigt klart när stycket byter känsla (sonat-form), man kan höra samma tema (musiksnutt) återkomma flera gånger och med olika instrument under en del av stycket (fuga och concerto grosso, se tidigare i texten för en beskrivning av dem här begreppen). 


Musikstycket börjar med att kompositören presenterar verkets huvudtema, det låter som att det spelas av alla instrumenten men tydligast hör man altviolinerna, kontrabasen och cembalon. 9 sekunder in i videon tar temat slut och sedan spelas det igen med samma instrument fast lite svagare. Efter det kommer den andra delen av temat som fortfarande spelas av samma instrument, här följs även denna delen med en likadan fast den spelas svagare. Den här delen är väldigt glad, livlig och går mellan snabbt. (Del 1 i händelseförloppet, beskrivning av vad som händer kommer senare i texten).

Vid 33 sekunder spelar bara fiolerna. Man kan höra att de spelar olika slingor. Fiolerna byter slingor med varandra lite då och då. Om man lyssnar noga kan man alltså höra samma melodi fast ibland ljusare och ibland mörkare. Den här delen är lite mer ”rå”. Det är inte så många instrument som spelar, den är ganska glad och livlig den här delen också. (Del 2 i händelseförloppet).

Vid 1 minut och 19 sekunder spelar cellon, cembalon altfiolerna och jag tycker mig höra kontrabasen också. Altfiolerna och cellon spelar en väldigt lugn melodi medan cembalon spelar lite snabbare och håller rytmen. Man hör här tydligt hur musiken under barocken var. Melodierna var inte så trallvänliga precis, altfiolerna och cellon spelar komplicerade melodier. Vid 1 minut och 34 sekunder byter melodin karaktär lite grann. Den är ännu lugnare nu och musikerna drar stråkarna längre längs med strängarna än innan. (Del 3 i händelseförloppet).

Vid 1 minut och 42 sekunder spelas samma tema som tidigare men nu i en mörkare tonart. I det här stycket spelar alla instrumenten.

Vid 1 minut och 50 sekunder kommer en lite mörkare, skrämmande del. Cembalon hörs i bakgrunden hela tiden, altfiolen spelar först en snabb melodi utan några ändringar i tonerna, sedan spelar fiolerna en ljusare melodi två gånger. Cembalon och cellon hörs hela tiden. Efter det spelar altfiolerna en melodi som liknar den första men som sedan blir lite mörkare. Efter det spelar fiolerna snabbt och nu hörs ingenting i bakgrunden. Orkester fortsätter varva mellan instrumenten, altfiolerna cellon och cembalon som spelar lite mörkare och fiolerna som spelar lite ljusare, ända tills de alla spelar tillsammans. När de spelar tillsammans spelar de bara mörkare och mörkare och mörkare. I denna delen spelar musikerna snabbt, de drar stråkarna kort och snabbt på strängarna. (Del 4 i händelseförloppet).

Vid 2 minuter och 20 sekunder kommer huvudtemat tillbaka, men denna gånger så har Vivaldi modifierat melodin lite. Den låter inte likadant som första gånger vi hörde den. Det är fortfarande samma instrument som spelare den.

Vid 2 minuter och 28 sekunder kommer en väldigt ledsam del, men den låter också lite nyfiken. Först spelar fiolerna ljusare och ljusare. I bakgrunden hör man att en ton hålls ifrån ett instrument hela tiden. Jag tror att det instrumentet är en cello. Efter fiolen kommer and altfiol som också spelar ljusare och ljusare. Här hör man skillnaden på en altfiol och and fiol. Under denna tiden håller fiolen också i en ton. Efter det spelar instrumenten en komplicerad melodi tillsammans som gör att man känner sig mer spänd och uppspelt. Vid 2 minuter och 45 sekunder kommer huvudtemat tillbaka igen men även denna gånger lite modifierat. (Del 5 i händelseförloppet).

Vid 2 minuter och 57 sekunder kommer fiolen in och spelar en komplicerad melodi. I bakgrunden hörs cembalon och en ton ifrån något som jag tror är en cello.

Vid 3 minuter och 11 sekunder spelas den andra delen av huvudtemat och den spelas i samma tonart som första gånger den spelades. Efter den spelats spelas den igen fast svagare, här har vi som sagt ett bra exempel på concerto grosso och fuga. Vivaldi avslutar första delen av ”Våren” vid 3 minuter och 28 sekunder genom att dra ut på den sista tonen. (Del 6 i händelseförloppet).

Vid 3 minuter och 39 sekunder börjar den andra delen av det här musikstycket. Den här delen är väldigt mycket långsammare, djupare och låter lite mer sorgsen. Man hör en fiol som spelar en komplicerad melodi som är väldigt lugn. Alla toner är väldigt utdragna och vibrerar. I bakgrunden hör man en altfiol och en cello. 

Vid 4 minuter och 41 sekunder slutar fiolen spela och då hör man instrumenten som spelar i bakgrunden. Vid 4 minuter och 45 sekunder börjar fiolen igen och spelar likadant som i början av den andra delen. Igenom resten av delen hör man hur Vivaldi har ändrat lite på melodin, ibland är tonerna inte samma. Den andra delen slutar precis som den första. De sista tonerna dras dock inte ut lika mycket för de är redan utdragna men instrumenten tystnar sakta bort. Den andra delen av ”Våren” har tydligt en annan karaktär en den första. Den är mycket mer enformig, den första byter karaktär och känslor ganska ofta. Den andra delen är lugn, lite djupare och man blir lite trött när man hör den. (Del 7 av händelse förloppet, hela den andra delen av musikstycket tillhör denna delen av händelseförloppet).

Den tredje och sista delen av det här musikstycket börjar vid 6 minuter och 3 sekunder. Delen börjar precis som den första delen: Vivaldi presenterar ett tema som sedan upprepas fast lite svagare denna gången. Det är alla instrumenten förutom fiolen som spelar. Vid 6 minuter och 20 sekunder hör man verkligen hur lika den första och tredje delen av musikstycket är. Även här har huvudtemat en andra del fast den ända skillnaden är att den inte upprepas av en svagare variant. Här spelas musiken väldigt lugnt, precis som i den andra delen, men skillnaden här är att det låter lite gladare och nästan lite lekfullt. 

Vid 6 minuter och 39 sekunder spelar fiolen en kort melodi som upprepas lite långsammare direkt efter. I bakgrunden hör man en ton som jag tror kommer ifrån kontrabasen eller cellon. Denna korta melodi följs av en lite snabbare och mycket mer komplicerad melodi som blir ljusare och ljusare. I bakgrunder kompar en cembalo. 

Vid 7 minuter och 5 sekunder börjar huvudtemat igen fast Vivaldi har gjort små ändringar (här är ett bra exempel på en fuga igen). Man hör cellon och kontrabasen tydligare nu. Huvudtemat följs av en komplicerad melodi som hela orkestern spelar. Vid 7 minuter och 41 sekunder spelar bara cembalon och altfiolen. Altfiolen spelar även här en komplicerad melodi som är väldigt lätt och glad som emellanåt blir lite lugnare och spelas med mörkare toner. Efter ett tag kommer fler instrument in och spelar och sedan försvinner de igen. Detta händer flera gånger. Vid 8 minuter och 18 sekunder blir spelas en lätt och glad melodi igen som är ganska så snabb. Ju längre in i melodin man kommer desto fler altfiolen kommer in. Vid 8 minuter och 44 sekunder övergår melodin till huvudtemat igen som spelas som det gjorde i början. När temat sedan ska spelas svagare (i concerto grosso) så gör den inte det utan det spelas lika starkt fast lite ledsammare och i en annan tonart. Efter huvudtemat, vid 9 minuter och 22 sekunder, spelar bara cellon och något som jag tror är en fiol en komplicerad melodi. Vid 9 minuter och 47 sekunder övergår den melodin till huvudtemat igen. Huvudtemat spelas igen och igen, svagare och svagare, tills det har ”fade:at” ut. Del tredje delen av musikstycket är, precis som den föregående, väldigt lugn och sansad. Den låter lite sakral, kyrklig, och lite högtidlig tycker jag. Den skulle passa in på ett slott. (Del 8 i händelseförloppet, hela den tredje delen tillhör denna delen av händelseförloppet).

Hela musikstycket tar slut vid ca 10 minuter och 23 sekunder.

Händelseförlopp
Del 1: Här händer inte så mycket, Vivaldi försöker mest måla upp en bild av hur våren låter. Det ska föreställa fåglar som sjunger. bäckar som porlar och en svag vind som blåser förbi. Det låter glatt antagligen därför att blommor och blad har precis slagit ut. 

Del 2: Här kommer delen då det bara är fåglarna som kvittrar och välkomnar våren. Vissa melodier upprepas därför att det är så fåglar låter, de kvittrar samma melodi hela tiden.

Del 3: Nu ska det föreställa bäckar som porlar. Cembalon tycker jag framhävder den känslan helt perfekt. När altfiolerna kommer in ska det föreställa vinden som blåser svaga vindar över bäcken. 

Del 4: Här händer det en hel det. De instrument som spelar mörka toner ska föreställa svarta moln som kommer fram på himlen. När fiolerna spelar ljust ska det föreställa blixtar som slår ner. När fiolerna spelar en lite längre melodi gissar jag att det ska låta som att fåglarna blir rädda för blixten och flyger iväg, det låter precis som delen där man hörde fågelkvittret (del 2).

Del 5: Det är mening att detta ska låta som att molnen är påväg bort och solen kommer fram. 

Del 6: Lugnet efter stormen. När huvudtemat spelas igen ska det föreställa att fåglarna kommer fram igen, de kvittrar sina glada melodier, solen är framme och man hör bäckarna igen.

Del 7: Den andra delen av musikstycket målar upp en bild av en fåraherde som sover på ängen. Vid sin sida har han sin hund. I bakgrunden hör man hur vinden blåser svagt igenom blommorna på ängen och bladen i buskar och träd. Jag tror att fiolen kanske ska föreställa hur fåraherden drömmer eller hur han andas. Jag tror att det som man hör i bakgrunder (mellan 4:40 och 4:45) definitivt ska vara vinden som blåser lätt över ängen och genom trädkronorna.

Del 8: Hela denna delen utspelar sig under trädkronorna. Här dansar fåraherdar med flickor till musiken av några säckpipor. Tillsammans välkomnar de våren. Lite då och då uppstår små intervaller i melodin, t.ex. vid 6:39, 7:41 och vid 8:18. Vid de här små pauserna spelar en fiol och jag gissar att det ska låta som små fåglar som sitter i trädkronorna och kvittrar deras glada melodier. Vivaldi har här alltså tagit saker från den första och andra delen av musikstycket, fåglarna och fåraherdarna, och lagt till de i den sista delen. 

Det här musikstycket har inte ett lika utvecklat händelseförlopp som i, t.ex, ”Midsommarvaka”. Den är mest i den första delen av ”Våren” som det händer väldigt många saker. 


Jämförelse mellan två epoker
Jag har valt att jämföra barockens musik med romantikens. 

Under romantiken förändrades musiken drastiskt. Kompositörerna fick en större frihet och gjorde som de ville. Till skillnad från barocken så kunde kompositörerna göra nästan vad som helst. Under barocken så ägdes kompositören och hans orkester av den som de spelade för. Kunden var den som bestämde. Om han ville ha en låt som lät på ett visst sätt så var kompositören tvungen att göra som kunden tyckte. Under wienklassicismen (som var mellan barocken och romantiken) föddes ”Den fria konstnären” och han levde vidare in i romantiken. 

Under romantiken behövde en fria konstnären inte följa några regler inom skapandet av musik. Istället började kompositörerna leta efter nya sätt att få ljud från instrumenten. De laborerade med klangerna och försökte tänka nytt. När musik skapades under barocken fanns det regler och gränser för hur ett verk skulle vara utformat. 

Musiken från romantiken har ofta ett händelseförlopp. Det förkom även under barocken men det blev riktigt populärt under romantiken. Musikskaparen försöker, genom takt, toner och instrument, skapa en bild av en berättelse. Tanken är att man ska höra en berättelse i musiken. Ett bra exempel på ett verk med ett detaljerat händelseförlopp är ”Midsommarvaka” av Hugo Alfvén.

De flesta former av musik som användes under barocken fanns fortfarande kvar under romantiken. Det spelades fortfarande operor, symfonier och olika konserter men den del som utvecklades mest under romantiken var pianot. Flera verk skrevs för pianosolister under romantiken.

Under romantiken började man drömma sig tillbaka till tiden då man bodde på landet. Man började tro på olika väsen i naturen, så som troll, vättar, älvor och tomtar. När man skrev musik tänkte man mycket på mystik, naturen och man fantiserade om hur de var förr och över det övernaturliga. Musiken uttryckte starka känslor, det kunde vara vilka känslor som helst. Under barocken hade musiken som sagt inte lika ofta ett händelseförlopp och den handlade inte om mystik och övernaturligheter. Musiken från barocken förmedlade ofta en känsla istället för en berättelse. 


Populära instrument från de två epokerna är nästan de samma. Under barocken var cembalon lite populärare än vad den var under romantiken. Under romantiken blev pianot ett av de mest populära instrumenten.