onsdag 30 april 2014

Overklig berättelse

På en gata i staden Jabwurp, på planeten Hatelgurb gick en man med sin viktiga portfölj i vänstra handen. Den såg väldigt viktig ut, men man ska inte luras av utseendet för den var inte alls viktig. Någon som inte vet att portföljen inte är viktig skulle kunna tro att den var fylld med papper och dokument som inte fick tappas bort, men den var egentligen fylld med mannens lunchlåda. En juicebox, två Mars-bars, en påse Hoova loops och lite andra godsaker. Mannen var lite smått barnslig som åt godis istället för det lite vuxnare Käck-spräck och Frumskrov. Mannen jobbade på en turistbyrå som förser galaxen med turistbroschyrer. Han gillade sitt jobb ganska mycket, men inte för mycket för då blev han rastlös på helgen. Och där gick han på gatan, på väg till jobbet med morgonsolen i nacken och ett leende i ansiktet. Mannen hette Privius Escobar.

Privius går över torget, bort mot den stora byggnaden som sticker upp bakom universitetet. Det är i den stora byggnaden han jobbar, på turistbyrån. När han står utanför entrén och tittar in i receptionen ser han den vanliga kvinnan bakom disken, Miss Ander Studd. Hennes långa hår är fluffigt och ljusbrunt och ögonen som sveper över datorskärmen är mörkgröna. Privius tycker mycket om henne, hon kommer också från Jorden, precis som Privius. Privius är född på Jorden men flyttade till planeten Hatelgurb strax innan han skulle fylla två år. Han har aldrig var på Jorden sen dess. Privius var en ganska tråkig, meningslös och ointressant person som inte kände så många. Hans mamma jobbade på en tidning och hans pappa var rymdingenjör och jobbade med dimensionsresor, något som Privius var mycket intresserad av men aldrig hade någon särskild fallenhet för. Men Privius är nöjd med sitt jobb, han får träffa Miss Ander Studd, en av tre människor från Jorden han känner. De andra två är hans föräldrar. 

Privius går in genom den stora glasdörren.
- Välkommen, och ha en bra dag! hälsar dörren.
Privius hälsar inte tillbaka, han har ögonen på Ander. Han går bort till disken för att meddela att han har anlänt till jobbet och att de kan börja räkna ner hans åtta timmars arbetsdag.
- Hej, Privius! hälsar Miss Ander Studd med mjuk röst. Lika tidig som vanligt ser jag.
- Erhh. Mhmm. Aa, precis, Privus var nervös men samtidigt överraskad för att ha kunnat hålla igång konversationen någorlunda bra.
- Herr Timson ville träffa dig. Genast.
Privius kollade på receptionisten med stora runda ögon. Herr Timson var hans chef och träffade sällan någon av de som arbetade på turistbyrån. Oftast när han träffade någon handlade det om något viktigt.
- Du får tillgång till A-hissen, sa Ander och räckte över ett plastkort. Räcker för två turer, tappar du bort det får du ta trapporna, sa hon och log.
Privus kollade på det blåa, blanka kortet som log i hans hand. Han fick fram ett tyst mumlande och gav ifrån sig en knarrande ljud ifrån halsen som var menat som ett tack och gick sedan bort till hissarna. Han gick till A-hissen och satte i det blåa, blanka kortet i en springa i väggen. Dörren öppnades och han steg in. Dörren stängdes och hissen började snabbt accelerera uppåt. Mitt emot hissdörren var en glas vägg och ut genom den såg man parkeringen framför byggnaden och bakom den staden han bodde i. Solen bländad hans ögon så han vände sig om och tittade på den svarta hissdörren istället. Efter dryga fyrtio sekunder öppnades dörren. Privius tog ett djupt andetag och steg ut i den välstädade korridoren på 103:e våningen. Det luktade rengöringsmedel och kopieringsmaskin. Rakt framför honom fanns en lång korridor med svart golv och i andra änden fanns en dörr med en skylt på. På skylten stod det "Herr Timson". Privius gick bort till dörren och knackade på.
- Kom in! skrek en röst från insidan.
Dörren öppnades och Privius steg in. 
- Ah, välkommen Privius. Sätt dig inte ner, vi har inte så mycket tid för prat. 
Privius stod kvar mitt på golvet.
- Jag har ett uppdrag åt dig. Ute på parkeringen står ditt rymdskepp. Jag vill att du går och sätter dig i det och kör till koordinaterna min assistent har programmerat in i din navigator. Du ska kartlägga yttre delarna av galaxen, åt Movaloo och Greenbark 13 och åt det hållet.
- Erhhm, okej. 
- Se så, iväg med dig. Innan Herr Trummer kommer. Om någon frågar så är du på väg hem för att du glömde din häftapparat.
- Okej, förlåt. Tack. Hejdå.
Privius vill inte ens tänka igenom hur dum han lät och går direkt tillbaka mot hissen och sätter i kortet i springan. Hissen börjar gå neråt.

Herr Trummer är VD:n för företaget och är också galaxens presidents, Kark Kovart, närmaste kollega. Tillsammans styr de två galaxen. När Privius Escobar står och kollar på den svarta hissdörren får en känsla av att det här handlar om någonting viktigt och hemligt. Herr Timson har aldrig haft en särskilt bra relation med varken Herr Trummer eller Kark Kovart. Escobar  skakar bort tankarna och inbillar sig att det säkert inte handlar om något viktigt, men oj så fel hade han. 

Väl ute på parkeringen sätter han sig i sitt rymdskepp, startar det och flyger iväg. Han kollar på kontrollpanelen mitt emellan volymknappen och mugghållaren och ser vart han ska åka. Han drar slutsatsen att det kommer bli en lång färd och bestämmer sig för att sätta igång radion och lyssna på något kontroversiellt och politiskt inkorrekt pratprogram.
- Och nu kommer fem anledningar till varför dimensionsresor inte är något för fläskbergen från Gargylon Hyrr, Kark Kovarts hemplanet! Vad är anledning nummer ett, Edward?
- De får ju inte ens plats i maskinen!
Därefter skrattar alla programledare och gäster tills de måste gå över till en reklampaus. 

När rymdskeppet närmar sig de koordinater som står inknappade på skeppets kontrollpanel. Stannar Privius Escobar upp. Han ser sig omkring och inser snabbt att han inte känner igen sig. Precis då skiner ett starkt sken honom i ansiktet och han blundar för att inte bli helt bländad. Privius blir sömnig och däckar snart med ansiktet på skärmen. I hans drömmar känner han hur det skakar och vrids omkring honom men efter ungefär två minuter slutar det och allt blir tyst och stilla.

Privius vaknar upp och framför näsan på honom lutar sig en klump grön sörja sig över honom. Två stora runda ögon med en djup svart färg kollar på honom och han kollar tillbaka på dem samtidigt som han blinkar bort sägnen ur ögonen.
- Brrrrrrrr, gurglar sörjan.
- Ursäkta, jag tror inte vi pratar samma språk, svarar Privius. 
- Mrrrrrrg, blrrrrrrr! fortsätter den.
- Slurk lägg av, han blev precis nerstrålad! Låt honom va.
Den omtumlade Privius vrider på huvudet och ser en större klump med sörja borta i ena hörnan av salen han ligger i. 
- Förlåt Burg. Ville bara skoja med honom lite, svarar den lilla klumpen som tydligen heter Slurk. Han ser bara konstig ut. Har aldrig sett en sån som honom här förut, säger Slurk och kollar ner i marken.
- Jag håller med, intygar en mellanstor klump som står bakom Slurk. Du e' fett skev, mannen!
En dörr slogs upp.
- Ut med er, blobbar! Jag måste tala med Herr Escobar i enrum, utbrast en lång stilig man med en röd kappa slängande bakom ryggen. 
Blobbarna tog sig ut ur rummet och kvar blev Privius med den välklädde främlingen som tydligen visste vem han var.
- Jag har väntat på dig, Privius. Har du pratat med Herr Timson?
- Erhm, ja, stammade Privius fram.
- Bra, du är här för att jag har ett viktigt uppdrag åt dig. Vet du vem jag är föresten?
- Nej, svarade Privius för det visste han inte.
- Jag heter Mr. Milk O'Barley. Jag är galaxens förre president. Det är ingen slump att du inte vet vem jag är, och det är därför jag har bett Herr Timson skicka hit någon. Vet du vad dimensionsresor är?
- Ja, svarade Privius, för det visste han.
- Bra, så här ligger det till. För flera hundra år sedan var jag galaxens president. Allting var frid och fröjd tills vi skulle göra några experiment med dimensionsresor. Vi hade allting klart och behövde bara en som skulle resa. Vi hade två frivilliga. En man från Gargylon Hyrr och och en från Intarg Report. Vi valde mannen från Intarg Report, men när han skulle resa gick allting snett. Maskinen gick sönder och han fastnade i en annan dimension. Detta blev en stor skandal och alla skyllde på mig som ledde projektet. Jag blev av med mitt jobb som borgmästare och den nya borgmästaren gömde all information om att jag och min hemplanet någonsin existerat. Den nye borgmästaren är inte vilken person som helst, det är mannen som inte valdes till dimensionsresan, Kark Kovart. Men det är inte hela sanningen. Hela sanningen är att det var Kark som förstörde resan för att det inte blev han som fick resa. Men detta fick ingen reda på och nu är det han som styr galaxen. Hänger du med?
- Ja, jag hänger med.
- Bra. Det jag vill att du gör är att du smyger dig in till huvuddatorn på ditt kontor, hittar de hemliga dokumenten som gömdes och hitta på ett sätt som gör att alla får reda på vad som egentligen hände. Jag vill ha tillbaka min plats som president igen.
- Jag förstår, men varför valdes just jag?
- Därför att du är den mest meningslösa och ointressanta person som finns. Om någon annan försöker sig på detta kommer de att bli misstänkta direkt. Men du är så ointressant att de kommer tro att du kanske letar efter nya batterier till din ficklampa eller något. 
Privius visste inte hur han skulle ta det han hade fått höra, men eftersom att han inte ville vara elak mot galaxens förre president tackade han och sa att det skulle bli en stor ära.
- Bra, du kan ge dig iväg genast.
- Det ska jag.
Privius vände sig om och gick mot dörren. Sen tittade på den, skruvade sig runt och gick till en dörr i andra änden av salen. Sen tittade han på Mr. Milk O'Barley. 
- Vilken dörr leder ut?

Privius satt i sitt rymdskepp och framför sig började han se planeten som var hans mål, Hatelgurb. Han ökade farten och några minuter senare hade han landat på parkeringen framför turistbyrån igen. Han gick in genom dörren, kollade inte ens på Miss Ander Studd, och tog höger vid hissarna. Han läste på en skyllt som hängde i taket. "Datacentral" stod det på den. 
En lång korridor ledde till en brant trappa som gick neråt, Privius gick ner försiktigt för att inte ramla och slå sig fördärvad. Väl nere såg han sig omkring han gick till "Den hemliga avdelningen för utvalda personer med speciella privilegier", avdelningen som är snäppet hemligare är "Den hemliga avdelning för utvalda personer med privilegier". Privius hade aldrig varit nere i datacentralen men kunde ändå navigera sig fram med hjälp av skyltarna. Han hittade huvuddatorn och började söka efter dokument. Han kom ihåg några saker från när han var liten och hans pappa försökte lära honom om hur datorer fungerar. Vissa delar fungerade bra, andra inte alls. Tillslut hittade han ett dokument som verkade vara rätt. Han öppnade det och läste igenom. Där stod hela storyn som Mr. Milk O'Barley hade berättat för honom tidigare idag. Han skickade över dokumentet till sin handdator och gick ut. När han kommit ut gick han till sitt kontor och öppnade meddelandetjänsten som han använder. Han skickade iväg ett meddelande till tidningen La Blaska om hur hela sanningen lät och infogade också en fil med hela det hemliga dokumentet. 

Nästa dag kunde man överallt läsa om skandalen om hur president Kark Kovart förstört projektet med dimensionsresor och
att han satts i fängelse. Mr. Milk O'Barley hade fått tillbaka sin plats som galaxens president och satt nu framför Privius Escobar på ett frukostkafé på Tuggargatan i Jabwurp. De åt frukost tillsammans.
- Jag älskar frukostar, och min förlängda sovmorgon som jag äntligen fått tillbaka nu när jag är president igen. Och min fina hatt. 
Presidenten lyfte stolt handen och putsade bort lite smuts från sin nya presidenthatt. Privius log och tog en tugga av sin skinkmacka. Han kollade på den fina byggnaden där han jobbade och långt där borta såg han Ander. Miss Ander Studd. Vilket fint namn tänkte han. Privius reste sig upp och gick mot bygganden, han hade äntligen tänk ha en riktigt konversation med receptionisten på turistbyrån där han jobbade.

















tisdag 29 april 2014

Prao-reflektion

Var praoade jag?
Med vem jobbade jag med?
Hur var stämningen/miljön?
Hur var lönerna?
Vilka arbetsuppgifter fick jag?
Vilka problem uppstod?
Kan jag/kan jag inte tänka mig att jobba där? Varför?
Jämförelse skolan/praktikplatsen

Jag praoade på en el och bygg firma. Jag var där tillsammans med min handledare som ledde firman och ibland var jag med hans ända fasta anställda. Arbetskamraten var den som jobbade och hyrde in andra arbetare medans min handledare skaffade jobb, tog hand om firman och försatte de andra med material till jobben.

Jag blev mest en hjälpreda på arbetsplatserna eftersom jag inte får jobba med maskinerna de använde eller med el. Jag fick slänga material, bära och hämta saker och vara den som springer omkring och tycker på knappar när min handledare kopplar el. Jag oljade en planka och fick också sortera kvitton.

Stämningen på arbetsplatsen var koncentrerad men avslappnad och glad. Min handledare sa att han och hans anställda inte jobbade bra tillsammans så därför lät han hans anställda göra jobben och ha ansvar för arbetarna de hyr in eftersom han gör ett så bra jobb. Under tiden gjorde handledaren lite andra saker, som att koppla el, handla material och träffa kunder. Jag tyckte att det var ganska skönt det sättet de jobbade på. Arbetet fick ta den tid det tog och allting var inte förutbestämt som i skolan där vi har ett schema där det står hur länge vi arbetar och med vad.

Min handledare hade ingen fast lön, den ända som hade fast lön var hans fasta anställda och de arbetare som de hyrde in. Han sa att hans ända anställa tjänade ungefär lika mycket pengar som en restaurangchef på Max.

Det uppstod inte så mycket problem under tiden jag praoade. Det som hände kunde vara att de fick slut på färg när de målade så jag och min handledare fick åka och köpa ny.

Jag skulle nog inte kunna tänka mig att jobba där även om jag har utbildning för det, det är inte något jag vill jobba med även om det var kul att vara där.

Min praoplats var väldigt annorlunda jämfört med skolan. Som jag sa så har man inte ett bestämt schema. Jag och min handledare pratade mycket om att välja rätt sorts jobb och vilka jobb som de flesta vilja jobba med och det var jobb där man hade frihet och fick välja själv hur man skulle lösa problem. Så var det på min praoplats, de får ett jobb som ska göras och de väljer själv hur de vill göra det. Så kan det också vara i skolan.

måndag 7 april 2014

Bildanalys

Länk till bilden

Beskrivning: Bilden har ljusa färger. Den är gul, beige, blå, grön, brun, lite svart, röd och vit. Drygt halva bilden är blå eller ljusblå. Strax under mitten av bilden går en vågrät linje där det ljusblåa möter beige. Det finns inte så många geometriska former i bilden. Till höger om mitten på bilden finns det svarta rektanglar. Det översta ljusblåa fältet kan också ses som en rektangel. I mitten av bilden finns det två figurer. Den ena sitter på den andra. Den övre figuren är ljusbrun ner till mitten och vit från mitten och neråt. Den andra figuren är till större delen täckt i vitt. I mitten och till höger är den lite svart. Den första figuren håller i ett rött, rektangulärt föremål och till höger om föremålet finns det röda tecken. Ett av tecknen är en oval. Bakgrunden är beige där nere, ljusblå där uppe och grön till höger. 


Tolkning: Jag kopplar bilden till manlighet och humor. Bilden är en bild från en reklamfilm eller en reklamposter. Den vill göra reklam för produkten ”Old Spice” som verkar vara en parfym, deodorant eller någon annan hygien-produkt för män. Jag kopplar bilden till manlighet därför att texten låter som om den uppmanar män att köpa och använda produkten, för då luktar de manligt och de vill ju inte lukta som något annat. Jag kopplar också bilden till humor därför att texten på bilden är roligt skriven. Företaget som gör produkten vill använda sig av humor för att sälja produkten. Bilden är också väldigt udda vilket gör den rolig. Jag tror de som har tagit bilden har haft en tydlig baktanke. Om de tar bilden på en fin plats, en tropisk strand i solnedgången och mannen på bilden rider på en vit häst, får det produkten att verka bättre. De är i paradiset, mannen är vältränad, platsen är fin. Det kanske får kunden att tänka att han också blir så om han använder ”Old Spice”.

Av: Alexander Serrano

tisdag 1 april 2014

Spanska inspelning

https://www.dropbox.com/s/dsvzal9nirk3rhs/El%20robo%20de%20la%20guitarra%20-%20Alexander%20Serrano.m4a
Av: Alexander Serrano