Arbetsbeskrivning med utvärdering - "Lätt" & "Nyfiken"

Arbetsbeskrivning - Lätt

Bilduppgiften är att göra en bild som visar ett ord. Ordet kan vara nästan vad som helst men gärna en känsla eller ett adjektiv, ett beskrivande ord. Någonstans på bilden ska ordet stå. Hela bilden ska förmedla känslan som ordet ger. Om ordet är ”Varm” ska man genom färg, form och andra konstnärliga egenskaper göra att bilden känns varm. 

Jag har tänkt mig att min bild ska vara en bild ritad med blyertspenna på ett A4-papper och färglagt med vattenfärg (i början visste jag inte hur jag skulle färglägga den men jag kom på det efter jag hade ritat bilden och testat mig fram på ett annat papper). Mitt på bilden tänkte jag mig att jag skulle ha bildens ord skrivet. Ordet ska vara ”lätt” (med betydelsen ”motsatsen till tung”). För att förmedla den lätta känslan tänkte jag mig att bilden ska föreställa ordet ”lätt” (skrivet med något material som är och ser lätt ut, t.ex. bubblor och sockervadd) som flyger uppåt därför att bokstäverna sitter fast i varsin ballong. Bakgrunden består av en ljusblå himmel med några lätta moln. ”Lätt” är en positiv känsla, när man är glad och pigg känner man sig lätt och därför har jag en glad ljusblå himmel istället för en tråkig grå himmel. Idén med ett hus som flyger iväg (huset från filmen ”Upp”) fick jag när jag nästan hade ritat klart bilden. 

Till min bild behövde jag papper, blyertspennor, pennvässare, suddgummin, vattenfärg, vatten och penslar. Ett problem med min bild blev att jag var lite osäker på hur jag skulle göra för att den blåa färgen från himlen inte skulle rinna in bland molnen så att även de blev blåa. Jag fick vara väldigt noga när jag målade kanterna mellan molnen och himlen, sedan torkade jag bort eventuell utrunnen färg med en hushållspappersbit. 

En detalj som jag ändrade på mitt i arbetet var att jag la till huset som flyger iväg uppe i vänstra hörnan. Jag bestämde mig även för att jag skulle måla molnen. Jag skulle måla de vita även om de redan var vita av pappret. 

Ett problem som jag stötte på under arbetets gång var att himlens färg blev lite för mörk och inte så jämn. Jag löste det problemet genom att måla på den med bara vatten och smeta ut färgen så att den blev jämnare och ljusare. 

När arbetet blev klart och jag kollade på bilden blev jag ganska nöjd. När jag satt nära bilden såg jag att himlen fortfarande inte var helt perfekt (lite för mörk på vissa ställen och ojämn) men när jag såg bilden på håll tyckte jag att den såg bra ut. Överlag blev jag väldigt nöjd! Slutprodukten är väldigt snarlik bilden som jag hade i huvudet när jag startade projektet. Det är bara några småsaker som skiljer de åt: huset som flyger iväg, bakgrunden som var svår att få perfekt och man ser inte direkt att bokstäverna är gjorda av sockervadd (också svårt att få det bra). De saker skulle jag inte säga att jag blev missnöjd över men de kunde ha blivit bättre. Himlen hade jag kunnat spä ut mer med vatten och bokstäverna hade jag kunnat hitta en bättre och mer genomtänkt teknik att använda när jag skulle rita de, istället för att bara köra på magkänsla direkt. Jag hade kunnat testa på ett annat papper innan jag gjorde bokstäverna. 

I det här arbetet med min ”lätt-bild” har jag lärt mig att det lönar sig att ta sig tid och testa på ett annat papper innan man kör direkt på den riktiga bilden, vilket material man än använder. Det var det jag gjorde när jag skulle blanda fram rätt färg till himlen (även om det var svårt att sedan ha samma färg över hela). Jag tror att om jag hade testat några grejer på något annat innan hade bilen nog blivit lite, lite finare.

Arbetsbeskrivning - Nyfiken 

Bilduppgiften är att göra en bild som visar ett ord. Ordet kan vara nästan vad som helst men gärna en känsla eller ett adjektiv, ett beskrivande ord. Någonstans på bilden ska ordet stå. Hela bilden ska förmedla känslan som ordet ger. Om ordet är ”Varm” ska man genom färg, form och andra konstnärliga egenskaper göra att bilden känns varm. 

Innan jag satte igång med mitt arbete har jag tänkt mig att ordet skulle vara ”nyfiken” och materialet skulle vara papper. Pappret skulle vara format som en strut. Längst ner i struten skulle   det vara en rund spegel eller något annat som man kunde spegla sig i. Struten skulle vara dekorerad, målad eller ritad så att den ser lite mystisk ut. Tanken var att man skulle bli nyfiken när man såg den. I struten skulle man senare se ner på spegeln och se sig själv när man är nyfiken, då får man ju ett motiv som ser nyfiket ut! På spegeln skulle det även stå ordet nyfiken.

Till mitt arbete tänkte jag först i början att jag behövde papper, något att sätta ihop pappret med, en spegel eller något som speglar och en penna som jag kunde skriva på spegeln med. Det som jag trodde skulle bli svårast med mitt arbete var att sätta fast spegeln på ett sätta som fungerade, innan jag började hade jag inte heller hittat något som jag kunde ha som spegel.

Halvvägs genom arbetet hade jag ändrat väldigt mycket på min planering. Det skulle inte vara en strut längre och den skulle inte vara gjort av papper. Jag hade fått en låda av wellpapp som jag skar ut sidorna på. ”Struten av papper” skulle nu istället vara ett rätblock av wellpapp. Mitt under arbetet fick jag även en spegel som jag kunde använda, spegeln var naturligtvis kvadratisk. Jag blev ganska glad över att min idé om en spegel i botten faktiskt blev verklig eftersom jag trodde att det skulle bli svårt. 

Ett nytt problem som uppkom under arbetet var materialet. Det var lite svårt att arbeta i och det tog lång tid att få ut de bitar jag behövde. Nästa problem blev då att få bitarna till de mått som jag ville ha. Wellpapp är inte ett så flexibelt material så att komma på något bra sätt att sätta ihop kanterna till rätblocket blev nästa problem.

När arbetet blev klart och jag kollade på det blev jag väldigt nöjd. Jag är extremt nöjd över hur jag lyckades sätta ihop lådan. Spegeln sitter fast väldigt bra.

Arbetet blev inte som jag tänkt från början. I början hade jag en helt annan blid över hur det skulle se ut. Jag tänkte att det skulle vara en strut och inte en låda, den skulle vara gjord i papper och inte wellpapp. Jag hade även tänkt att den skulle se lite mystisk ut så att man blir nyfiken när man ser lådan men det hann jag inte göra. 

Jag blev faktiskt inte missnöjd med något.

I det här arbetet har jag lärt mig att slutprodukten inte alltid blir som man tänkte från början, dock så kan de ändå bli bra! 

Jämförelse mellan mina två arbeten

Se bilder och tidigare i texten för att se hur verken ser ut.

Uttrycken som jag valt att göra mina arbeten på är väldigt olika. ”Lätt” är en känsla som går att ta på lite mer. Man känner sig lätt som en fjäder. Man kan även ställa sig på en våg för att väga sig så kan man se om man är lätt. ”Nyfiken” kan man inte ta på lika mycket. Det är mer en känsla som man känner i kroppen och i huvudet. 

Likheter mellan mina bilder: Båda två har ett ord som de är förknippade med. Efter båda mina arbeten har jag lärt mig någonting viktigt. Jag gjorde inga skisser innan jag började med några av mina arbeten. Jag blev väldigt nöjd med båda mina arbeten. En till likhet är att jag hade en klar bild i huvudet över hur arbetena skulle se ut innan jag började. Under båda arbetena visste jag hela tiden hur jag skulle lösa problemen som uppstod, jag var aldrig utan idéer. 

Skillnader: Min ”lätt-bild” blev som jag trodde att den skulle bli (eller väldigt snarlik i alla fall). Min ”nyfiken-bild” blev däremot väldigt udda. I slutändan använde jag ett annat material och det blev inte en strut. Jag hade en helt annan bild i huvudet av hur den skulle bli. Lätt-bilden är ritad och målad på papper medan nyfiken-bilden är gjort av wellpapp, den är i 3D och går att ta på. Lättbilden är bara en platt, ritad och målad bild men när jag gjorde nyfiken-bilden använde jag nästan aldrig en penna. Den var mer ett fysiskt arbete. Orden som jag har valt är inte heller helt lika. ”Lätt” är ett lättare ord att illustrera. ”Nyfiken” är däremot lite svårare, det är svårt att förmedla den nyfikna känslan bara genom bild, jag tror det har att göra med det som jag sa tidigare: ”lätt” känns mer som en fysisk känsla medan den nyfikna känslan inte riktigt går att ta på. Jag stötte på olika problem.

Musikhistoria - Antonio Vivaldi

Antonio Vivaldi

Antonio Vivaldi var en italiensk violinist och kompositör som levde under barocken. Han föddes 1678 och dog 1741. Vivaldi föddes och bodde i Venedig i Italien som var ett kulturcentra på den tiden. Det var där alla konstnärer ville bo, utbilda sig och jobba. Antonio var den äldsta av sex barn. Vivaldis pappa var en frisör men också en professionell violinist och han lärde sin son att spela. Tillsammans turnerade de runt och Vivaldi blev en känd violinist han med, mest på grund av sin unga ålder. Senare i sitt liv prästvigdes Vivaldi men kunde inte hålla den karriären igång så mycket för han hade fullt upp med sin musik. Vivaldi var också musiklärare på en flickskola. Där jobbade han under större delen av sin karriär som kompositör. Tillsammans med sina elever satte han upp många föreställningar. I slutet av sin karriär hade många tröttnat på hans musik. De gick inte lika bra för honom längre och många av hans verk som han skrev i slutet av sin kom aldrig längre än till någon hylla i hans hus där de också stannade. Antonio Vivaldi dog i Venedig, där han hade bott nästan hela sitt liv.

Antonio Vivaldi har skrivit många musikstycken och var en av senbarockens mest betydelsefulla tonsättare. Eftersom Antonios huvudinstrument var violin skrev han mest konserter för just violin men han skrev också för andra instrument. Han skrev kyrkomusik, över 400 konserter för blås- och stråkinstrument och över 40 operor. En opera är som en teater fast man sjunger hela tiden. En av Vivaldis mest kända verk är ”De fyra årstiderna”. ”De fyra årstiderna” består av fyra stycken violinkonserter. Varje konsert är en årstid: våren, sommaren, hösten och vintern. Musiken som Vivaldi skrev var ofta ljus, glad och lätt. Konserterna som Antonio Vivaldi skrev var ofta av concerto grosso-typen.

Barocken (och några begrepp som bör förklaras)

Antonio Vivaldi levde under barocken. Barocken burkar räknas som ungefär 1600-talet till 1700-talets mitt. Barocken brukar räknas fram till det att Johann Sebastian Back dog. Under barocken var det ofta så att ett musikstycke hade en känsla, t.ex. glädje, sorg, ilska, och igenom hela stycket fanns denna känslan.

Under barocken använde man sig inte lika mycket av terassdynamik som man hade gjort tidigare, men det förekom forfarande ibland. Terassdynamik är när en melodisnutt först spelas ganska starkt. När den är klar spelas den igen men lite svagare, ibland med något annat instrument. Styrkan i musikstycket går alltså upp och ner, i olika terasser, därav namnet. 

Barock betyder överdrivet. Under barocken var allting just det, överdrivet. Man hade stora prydliga dekorationer som inte allt för sällan var gjorda av guld. Man hade gigantiska orglar som kompositörerna satt och spelade på. Under barocken var det alltså överdrivet mycket och pompöst, det var extra av allt. Generellt skulle man kunna säga att musiken från barocken hade komplicerade melodier och musiken var väldigt kontinuerlig, en melodi som man hörde i början återkom ofta i stycket. Jag ska snart berätta mer om detta. En ny sorts notskrift utvecklades under barocken, generalbasen (basso continuo).

Under senbarocken föddes sonat-formen som senare blev väldigt populär under Wienklassicismen. Sonat-form (ABA-form) är en musikform där ett musikstycke är indelat i flera delar. Den första delen (A) har ett speciellt tema. De olika teman har olika karaktär och beskriver olika känslor. Efter att det första temat har spelats spelas den andra delen (B) som har en helt annan karaktär. Efter den andra delen kommer en tredje men den är likadan som den första. Det blir alltså först A sedan B och sedan A igen. Sonat-form måste inte bara vara två olika teman utan det kan vara flera. Det kan t.ex. se ut såhär: A (glad) > B (ledsen) > A (glad) > C (arg) > A (glad).

 ”Concerto grosso” är italienska och betyder ”stor konsert”. Concerto grosso är en musikform som används av orkestrar. En stor orkester eller intrumentgrupp spelar först en melodisnutt och sedan upprepas den av en mindre musikgrupp, ibland av bara en solist. Genom hela musikstycket fortsätter orkestern att växla mellan varandra. Först mellan den stora och sedan den lilla. Vanligt för en komposition från barocken är också fugan. En fuga är en musikform där ett tema (melodisnutt) noga presenteras i början av stycket av kompositören. Temat återkommer också flera gånger igenom hela fugan. Temat återkommer i olika stämmor och olika tonhöjder och kan ibland spelas av ett annat instrument än första gången. Ett bra exempel på ett musikstycke med musikformen concerto grosso och fuga är Antonio Vivaldis ”Våren”. Mer om det senare.

Piano och cembalo var två av de mesta populära instrumenten under barocken. En cembalo är som ett piano fast för att få fram ett ljud trycker man ner en tangent och då knäpper en del inne i piano på en sträng och då hör man en ton. Ljudet i ett piano får man genom att trycka ner en av tangenterna. Då slår en liten hammare på en av strängarna i piano och man hör en ton. I ett piano kan man alltså trycka olika hårt på tangenterna för att reglera ljudstyrkan i varje ton. Det kan man inte med en cembalo. 

Ett verk av Antonio Vivaldi (”Våren”)

Jag har valt att berätta om Antonio Vivaldis ”Våren”. ”Våren” är en del av ”De fyra årstiderna” som består av fyra violinkonserter, en för varje årstid. ”Våren” skrevs 1725 och är en av de mest kända musikstyckena i världen och eftersom violinen är det instrument som Antonio Vivaldi mest förknippas med så är konserten skriven för en stråkorkester. I en stråkorkester ingår violin, altviolin,  cello och kontrabas. Skillnaden mellan en altviolin (eller altfiol) och en violin är att altviolinen är lite större och låter därför inte exakt likadant som en violin. I den här versionen av verket ingår även en cembalo.

Det här musikstycket är ett tydligt exempel på concerto grosso, fuga och sonat-form. Man hör väldigt klart när stycket byter känsla (sonat-form), man kan höra samma tema (musiksnutt) återkomma flera gånger och med olika instrument under en del av stycket (fuga och concerto grosso, se tidigare i texten för en beskrivning av dem här begreppen). 

https://www.youtube.com/watch?v=GRxofEmo3HA

Musikstycket börjar med att kompositören presenterar verkets huvudtema, det låter som att det spelas av alla instrumenten men tydligast hör man altviolinerna, kontrabasen och cembalon. 9 sekunder in i videon tar temat slut och sedan spelas det igen med samma instrument fast lite svagare. Efter det kommer den andra delen av temat som fortfarande spelas av samma instrument, här följs även denna delen med en likadan fast den spelas svagare. Den här delen är väldigt glad, livlig och går mellan snabbt. (Del 1 i händelseförloppet, beskrivning av vad som händer kommer senare i texten).

Vid 33 sekunder spelar bara fiolerna. Man kan höra att de spelar olika slingor. Fiolerna byter slingor med varandra lite då och då. Om man lyssnar noga kan man alltså höra samma melodi fast ibland ljusare och ibland mörkare. Den här delen är lite mer ”rå”. Det är inte så många instrument som spelar, den är ganska glad och livlig den här delen också. (Del 2 i händelseförloppet).

Vid 1 minut och 19 sekunder spelar cellon, cembalon altfiolerna och jag tycker mig höra kontrabasen också. Altfiolerna och cellon spelar en väldigt lugn melodi medan cembalon spelar lite snabbare och håller rytmen. Man hör här tydligt hur musiken under barocken var. Melodierna var inte så trallvänliga precis, altfiolerna och cellon spelar komplicerade melodier. Vid 1 minut och 34 sekunder byter melodin karaktär lite grann. Den är ännu lugnare nu och musikerna drar stråkarna längre längs med strängarna än innan. (Del 3 i händelseförloppet).

Vid 1 minut och 42 sekunder spelas samma tema som tidigare men nu i en mörkare tonart. I det här stycket spelar alla instrumenten.

Vid 1 minut och 50 sekunder kommer en lite mörkare, skrämmande del. Cembalon hörs i bakgrunden hela tiden, altfiolen spelar först en snabb melodi utan några ändringar i tonerna, sedan spelar fiolerna en ljusare melodi två gånger. Cembalon och cellon hörs hela tiden. Efter det spelar altfiolerna en melodi som liknar den första men som sedan blir lite mörkare. Efter det spelar fiolerna snabbt och nu hörs ingenting i bakgrunden. Orkester fortsätter varva mellan instrumenten, altfiolerna cellon och cembalon som spelar lite mörkare och fiolerna som spelar lite ljusare, ända tills de alla spelar tillsammans. När de spelar tillsammans spelar de bara mörkare och mörkare och mörkare. I denna delen spelar musikerna snabbt, de drar stråkarna kort och snabbt på strängarna. (Del 4 i händelseförloppet).

Vid 2 minuter och 20 sekunder kommer huvudtemat tillbaka, men denna gånger så har Vivaldi modifierat melodin lite. Den låter inte likadant som första gånger vi hörde den. Det är fortfarande samma instrument som spelare den.

Vid 2 minuter och 28 sekunder kommer en väldigt ledsam del, men den låter också lite nyfiken. Först spelar fiolerna ljusare och ljusare. I bakgrunden hör man att en ton hålls ifrån ett instrument hela tiden. Jag tror att det instrumentet är en cello. Efter fiolen kommer and altfiol som också spelar ljusare och ljusare. Här hör man skillnaden på en altfiol och and fiol. Under denna tiden håller fiolen också i en ton. Efter det spelar instrumenten en komplicerad melodi tillsammans som gör att man känner sig mer spänd och uppspelt. Vid 2 minuter och 45 sekunder kommer huvudtemat tillbaka igen men även denna gånger lite modifierat. (Del 5 i händelseförloppet).

Vid 2 minuter och 57 sekunder kommer fiolen in och spelar en komplicerad melodi. I bakgrunden hörs cembalon och en ton ifrån något som jag tror är en cello.

Vid 3 minuter och 11 sekunder spelas den andra delen av huvudtemat och den spelas i samma tonart som första gånger den spelades. Efter den spelats spelas den igen fast svagare, här har vi som sagt ett bra exempel på concerto grosso och fuga. Vivaldi avslutar första delen av ”Våren” vid 3 minuter och 28 sekunder genom att dra ut på den sista tonen. (Del 6 i händelseförloppet).

Vid 3 minuter och 39 sekunder börjar den andra delen av det här musikstycket. Den här delen är väldigt mycket långsammare, djupare och låter lite mer sorgsen. Man hör en fiol som spelar en komplicerad melodi som är väldigt lugn. Alla toner är väldigt utdragna och vibrerar. I bakgrunden hör man en altfiol och en cello. 

Vid 4 minuter och 41 sekunder slutar fiolen spela och då hör man instrumenten som spelar i bakgrunden. Vid 4 minuter och 45 sekunder börjar fiolen igen och spelar likadant som i början av den andra delen. Igenom resten av delen hör man hur Vivaldi har ändrat lite på melodin, ibland är tonerna inte samma. Den andra delen slutar precis som den första. De sista tonerna dras dock inte ut lika mycket för de är redan utdragna men instrumenten tystnar sakta bort. Den andra delen av ”Våren” har tydligt en annan karaktär en den första. Den är mycket mer enformig, den första byter karaktär och känslor ganska ofta. Den andra delen är lugn, lite djupare och man blir lite trött när man hör den. (Del 7 av händelse förloppet, hela den andra delen av musikstycket tillhör denna delen av händelseförloppet).

Den tredje och sista delen av det här musikstycket börjar vid 6 minuter och 3 sekunder. Delen börjar precis som den första delen: Vivaldi presenterar ett tema som sedan upprepas fast lite svagare denna gången. Det är alla instrumenten förutom fiolen som spelar. Vid 6 minuter och 20 sekunder hör man verkligen hur lika den första och tredje delen av musikstycket är. Även här har huvudtemat en andra del fast den ända skillnaden är att den inte upprepas av en svagare variant. Här spelas musiken väldigt lugnt, precis som i den andra delen, men skillnaden här är att det låter lite gladare och nästan lite lekfullt. 

Vid 6 minuter och 39 sekunder spelar fiolen en kort melodi som upprepas lite långsammare direkt efter. I bakgrunden hör man en ton som jag tror kommer ifrån kontrabasen eller cellon. Denna korta melodi följs av en lite snabbare och mycket mer komplicerad melodi som blir ljusare och ljusare. I bakgrunder kompar en cembalo. 

Vid 7 minuter och 5 sekunder börjar huvudtemat igen fast Vivaldi har gjort små ändringar (här är ett bra exempel på en fuga igen). Man hör cellon och kontrabasen tydligare nu. Huvudtemat följs av en komplicerad melodi som hela orkestern spelar. Vid 7 minuter och 41 sekunder spelar bara cembalon och altfiolen. Altfiolen spelar även här en komplicerad melodi som är väldigt lätt och glad som emellanåt blir lite lugnare och spelas med mörkare toner. Efter ett tag kommer fler instrument in och spelar och sedan försvinner de igen. Detta händer flera gånger. Vid 8 minuter och 18 sekunder blir spelas en lätt och glad melodi igen som är ganska så snabb. Ju längre in i melodin man kommer desto fler altfiolen kommer in. Vid 8 minuter och 44 sekunder övergår melodin till huvudtemat igen som spelas som det gjorde i början. När temat sedan ska spelas svagare (i concerto grosso) så gör den inte det utan det spelas lika starkt fast lite ledsammare och i en annan tonart. Efter huvudtemat, vid 9 minuter och 22 sekunder, spelar bara cellon och något som jag tror är en fiol en komplicerad melodi. Vid 9 minuter och 47 sekunder övergår den melodin till huvudtemat igen. Huvudtemat spelas igen och igen, svagare och svagare, tills det har ”fade:at” ut. Del tredje delen av musikstycket är, precis som den föregående, väldigt lugn och sansad. Den låter lite sakral, kyrklig, och lite högtidlig tycker jag. Den skulle passa in på ett slott. (Del 8 i händelseförloppet, hela den tredje delen tillhör denna delen av händelseförloppet).

Hela musikstycket tar slut vid ca 10 minuter och 23 sekunder.

Händelseförlopp

Del 1: Här händer inte så mycket, Vivaldi försöker mest måla upp en bild av hur våren låter. Det ska föreställa fåglar som sjunger. bäckar som porlar och en svag vind som blåser förbi. Det låter glatt antagligen därför att blommor och blad har precis slagit ut. 

Del 2: Här kommer delen då det bara är fåglarna som kvittrar och välkomnar våren. Vissa melodier upprepas därför att det är så fåglar låter, de kvittrar samma melodi hela tiden.

Del 3: Nu ska det föreställa bäckar som porlar. Cembalon tycker jag framhävder den känslan helt perfekt. När altfiolerna kommer in ska det föreställa vinden som blåser svaga vindar över bäcken. 

Del 4: Här händer det en hel det. De instrument som spelar mörka toner ska föreställa svarta moln som kommer fram på himlen. När fiolerna spelar ljust ska det föreställa blixtar som slår ner. När fiolerna spelar en lite längre melodi gissar jag att det ska låta som att fåglarna blir rädda för blixten och flyger iväg, det låter precis som delen där man hörde fågelkvittret (del 2).

Del 5: Det är mening att detta ska låta som att molnen är påväg bort och solen kommer fram. 

Del 6: Lugnet efter stormen. När huvudtemat spelas igen ska det föreställa att fåglarna kommer fram igen, de kvittrar sina glada melodier, solen är framme och man hör bäckarna igen.

Del 7: Den andra delen av musikstycket målar upp en bild av en fåraherde som sover på ängen. Vid sin sida har han sin hund. I bakgrunden hör man hur vinden blåser svagt igenom blommorna på ängen och bladen i buskar och träd. Jag tror att fiolen kanske ska föreställa hur fåraherden drömmer eller hur han andas. Jag tror att det som man hör i bakgrunder (mellan 4:40 och 4:45) definitivt ska vara vinden som blåser lätt över ängen och genom trädkronorna.

Del 8: Hela denna delen utspelar sig under trädkronorna. Här dansar fåraherdar med flickor till musiken av några säckpipor. Tillsammans välkomnar de våren. Lite då och då uppstår små intervaller i melodin, t.ex. vid 6:39, 7:41 och vid 8:18. Vid de här små pauserna spelar en fiol och jag gissar att det ska låta som små fåglar som sitter i trädkronorna och kvittrar deras glada melodier. Vivaldi har här alltså tagit saker från den första och andra delen av musikstycket, fåglarna och fåraherdarna, och lagt till de i den sista delen. 

Det här musikstycket har inte ett lika utvecklat händelseförlopp som i, t.ex, ”Midsommarvaka”. Den är mest i den första delen av ”Våren” som det händer väldigt många saker. 

Jämförelse mellan två epoker

Jag har valt att jämföra barockens musik med romantikens. 

Under romantiken förändrades musiken drastiskt. Kompositörerna fick en större frihet och gjorde som de ville. Till skillnad från barocken så kunde kompositörerna göra nästan vad som helst. Under barocken så ägdes kompositören och hans orkester av den som de spelade för. Kunden var den som bestämde. Om han ville ha en låt som lät på ett visst sätt så var kompositören tvungen att göra som kunden tyckte. Under wienklassicismen (som var mellan barocken och romantiken) föddes ”Den fria konstnären” och han levde vidare in i romantiken. 

Under romantiken behövde en fria konstnären inte följa några regler inom skapandet av musik. Istället började kompositörerna leta efter nya sätt att få ljud från instrumenten. De laborerade med klangerna och försökte tänka nytt. När musik skapades under barocken fanns det regler och gränser för hur ett verk skulle vara utformat. 

Musiken från romantiken har ofta ett händelseförlopp. Det förkom även under barocken men det blev riktigt populärt under romantiken. Musikskaparen försöker, genom takt, toner och instrument, skapa en bild av en berättelse. Tanken är att man ska höra en berättelse i musiken. Ett bra exempel på ett verk med ett detaljerat händelseförlopp är ”Midsommarvaka” av Hugo Alfvén.

De flesta former av musik som användes under barocken fanns fortfarande kvar under romantiken. Det spelades fortfarande operor, symfonier och olika konserter men den del som utvecklades mest under romantiken var pianot. Flera verk skrevs för pianosolister under romantiken.

Under romantiken började man drömma sig tillbaka till tiden då man bodde på landet. Man började tro på olika väsen i naturen, så som troll, vättar, älvor och tomtar. När man skrev musik tänkte man mycket på mystik, naturen och man fantiserade om hur de var förr och över det övernaturliga. Musiken uttryckte starka känslor, det kunde vara vilka känslor som helst. Under barocken hade musiken som sagt inte lika ofta ett händelseförlopp och den handlade inte om mystik och övernaturligheter. Musiken från barocken förmedlade ofta en känsla istället för en berättelse. 

Populära instrument från de två epokerna är nästan de samma. Under barocken var cembalon lite populärare än vad den var under romantiken. Under romantiken blev pianot ett av de mest populära instrumenten. 

Patrick Modiano

Föddes 1945 i Paris, hans far var jude
Barndom präglades han av hemska minnen från kriget

Präglats mycket av sin bakgrund

De flesta böcker han skrivit har blivit succé

När han skriver ”rotar” han mycket i det förflutna

Han hade en jobbig uppväxt, hans familj hade det svårt

Fick Nobelpriset i litteratur 2014

Hans första bok hette ”Place de l’Etoile”

Hans böcker handlar ofta om samma ämnen: minne, glömska, identitet, skuld och strävan efter försoning

Fick Goncourtpriset (franskt pris) 1978

Fortsättning av "Pälsen"

Resten av julafton fortsatte i en muntrare stämning. Barnen öppnade sina paket, familjen dansade runt julgranen och Henck var glad.

Senare på kvällen, när barnen gått och lagt sig, satt Henck, Ellen och Richardt framför brasan. Henck och Ellen i soffan och Richardt i länstolen i hörnan av rummet. De satt där länge utan att någon sa ett ord. Tillslut bröt Henck tystnaden.

- Jag vet om er två. Jag vet vad ni hållit på med, men jag förlåter er, sa han långsamt och med en allvarlig ton.

Richardt och Ellen tittade på Henck, sedan på varandra. Båda med oro men samtidigt lättnad i blicken. 

Henck fortsatte.

- Jag förlåter er och förbjuder er inte från att träffa varandra igen. Men inte så länge jag lever. Ni kan väl hålla er tills jag har dött.

Henck förklarade länge hans tankar om sin frus otrohet med hans bästa vän. Richardt och Ellen satt tysta och skiftade mellan att titta ner i golvet och utbyta stela blickar med varandra.

- Men om ni fortfarande har känslor för varandra när det oundvikliga händer mig vill jag att ni lovar mig att ni flyttar ihop och tar hand om barnen. 

Ellen och Richardt tittade på varandra, smålog och nickade. Det var nästan knäpptyst i rummet. Det ända som hördes var brasan som sprakade och ett vagt ljud av vinden som ven utanför fönstret.

- Vi lovar, sa Richardt målmedvetet.

- Ja, instämde Ellen med svag röst, bröt tystnaden med en harkling och upprepade Richard lika målmedvetet. Vi lovar.

Resten av kvällen fortsatte, förutom mer prat, som den börjat; framför brasan och försjunkna i vardagsrumsmöblerna. 

Julafton blev inom en snar framtid till nyårsafton som blev till ett nytt år. I Januari var doktor Henck lycklig som aldrig förr. Han visste att hans fru var lycklig, hans bästa vän likaså och hans barn hade en lovande framtid med tanke på hans bästa väns framgångsrika karriär. I slutet av januari, innan Henck skulle betala sin förbannade livsförsäkringspremie, dog han, lyckligare än någonsin förr.

Framtidens energilösningar: Solceller på flygplan!

Flyg flygplan med fantastiska flygplanssolceller! Fränt!

Den här idén handlar om att sätta solceller på flygplan eftersom de utsätts konstant för solstrålning. Man tar vara på energin i strålarna och med hjälp av den kan man driva små elektroniska apparater, såsom lampor, i flygplanet och i kabinen. Solcellerna tar vara på energin i solens strålar och omvandlar den till elektricitet som går att använda. Det är förnyelsebart och miljövänligt, solenergi släpper inte ut någon koldioxid som är dåligt för miljön.

Vad är det då som är så bra med det här? Varför funkar det så bra? Jo, därför att när flygplanen flyger, flyger de ovanför molnen och träffas alltså alltid av solstrålarna. Det finns inga moln som hindrar strålarna från att nå planets solceller. Varför vill man då inte vara miljövänlig och ta vara på den här energin som annars bara går till spillo? Använder man förnybara energikällor så släpper man inte ut någon koldioxid och bidrar inte till växthuseffekten, och det vill man inte. Växthuseffekten gör att det blir varmare på Jorden och det är inte bra för våran planet. En solcell är en apparat som fångar upp solstrålning och omvandlar den till elektricitet.   

Bild på hur ett flygplan med solceller skulle kunna se ut

Vissa kanske tycker att ”visst är det bra att vara miljövänlig men solceller på flygplanen kostar ju extra, utöver den vanliga kostnaden för ett flygplan”. Ja, det är sant att det kostar att köpa och installera solceller så att allting fungerar men man tjänar faktiskt på det i längden. Man behöver inte längre betala för energin som driver de här små apparaterna därför att solenergin är gratis. I längden har man alltså tjänat pengar istället för att ha betalat mer. Ett exempel på detta är LTH. Där har man satt solceller på deras tak. Hela anläggningen kostar totalt två miljoner kronor men beräknas betala sig på 13-14 år. I längden förväntar de sig alltså att de tjänar på det.

Ett annat argument, förutom att det är miljövänligt såklart, är att solcellerna faktiskt fungerar bättre när det är kallt, det har forskare på Uppsala universitet sagt, och kallt är det på 10 000 meters höjd, där flygplanen flyger. Om man åkt flygplan och kollat ut genom fönstret när man flyger ser man hur iskristaller bildas på rutorna. Solcellerna är alltså mer effektiva högt uppe i luften, som till exempel på ett flygplan!

Då kanske någon säger att solcellerna inte fungerar på natten och, nej, det gör de ju inte. Men då säger jag att det används inte lika mycket elektricitet i kabinen under natten. Om man någon gång har åkt flygplan på natten så vet man att det är nedsläckt i kabinen då, man använder alltså inte lika mycket energi. Det lilla som används kan komma från ett batteri som lagrar överskottsenergi från solstrålarna, den energin som inte används under dagen. Plus att de flesta flygningar sker under dagen, då är brist på sol inget problem.

Sen är det ju så att man kanske inte sparar så jättemycket energi på en flygning men, enligt flera källor, utförs det ungefär 90 000 - 100 000 flygningar varje dag. Om man sparar lite energi på varje flygning varje dag så blir det i slutändan väldigt mycket energi som man har sparat. Ett exempel: om du får 50kr från en person så är det kanske inte så mycket pengar. Om du nu istället får 50kr från 100 000 personer så blir det 5 miljoner kronor, och det är väldigt mycket pengar. En flygningar kan inte göra så stor skillnad men flera tillsammans kan det. Så om vi sätter solceller på flygplan så förbättrar vi våran miljö i slutändan och våran Jord blir en bättre plats att leva på. Låter inte det som en bra idé?

Nu kanske någon tänker att flygplanet kommer bli tyngre om man sätter på solceller på planet och på så vis kommer planet att dra mer bränsle, men så måste det inte vara. Solcellerna kommer sitta som en del av ”ytan” på planet. De kommer alltså inte sitta på utsidan av planet utan vara en del av utsidan. Då kommer planet inte väga mer och kommer inte dra mer bränsle eftersom det inte används mer material till planet.

Vad händer om någon tycker att ”solceller är fula”? För det första är det kanske inte ett så bra argument till varför man inte ska spara på energi, pengar och vara miljövänlig. För det andra så är det inte så många som ser planet när det är högt uppe i luften och flyger så då gör det väl ingen skada? För det tredje, flyger du tillräckligt ofta för att detta ska vara ett problem för dig? Jag tror inte det.

Nå, vad har vi kommit fram till? Jo, att solceller på flygplan skulle vara en jättebra idé, sett från flera olika aspekter. Dels så är det miljövänligt, man tar vara på en förnybar energikälla och det släpper inte ut någon koldioxid, dels så sparar man pengar på det i längden eftersom man inte behöver betala för elektriciteten i planet och dels så sparar man väldigt mycket i längden eftersom att det sker väldigt många flygningar varje dag (90 000 - 100 000). Vi borde alltså sätta solceller på flygplan!

Källförteckning

Sjögren, Alf, Nya solceller på taket sparar energi på LTH, Sydsvenskan, 23 september 2014

”Viktigt att räkna rätt med solceller”, 16 september 2014, Skanska.se, Skanska, http://www.skanska.se/sv/bygg-och-anlaggning/bygg-och-fastigheter/installationer/nyheter/viktigt-att-rakna-ratt-med-solceller/, 24 oktober 2014 (från mediearkivet)

Szaniawski, Piotr, 4 september 2014, sse.uu.se, Uppsala universitet, http://www.sse.uu.se/forskning/Solceller/FAQ/#tocjump_1741916814353317_9, 24 oktober 2014

http://www.answers.com/Q/How_many_flights_per_day_worldwide

http://www.flixxy.com/scheduled-airline-flights-worldwide.htm

http://www.answers.com/Q/How_many_flights_take_off_per_day_in_the_world

Resonemang kring källor

Jag försökte välja sidor från internet som jag kände igen, till exempel Sydsvenskan och Skanska men också Uppsala universitet. Jag litar på de källorna för det är kända platser och de som skriver artiklarna ger ut sina namn vilket gör källorna mer tillförlitliga. Hade det varit anonyma personer så behöver de inte bry sig om vad de skriver för ingen vet vem de är ändå. Därför värdesätter jag källor där skribenten har gått ut med sitt riktiga namn och kontaktuppgifter högst av allt. Det är viktigt att veta vem det är som har skrivit.

När jag sökte efter sidor på nätet kom flashback forum upp väldigt ofta men jag valde bort de därför att jag tycker att det är en dålig källa, den är inte tillförlitlig. På flashback skriver anonyma personer sina åsikter och när de ger ut fakta har de oftast inte någon källförteckning. Deras ”fakta” kan alltså bara vara påhitt, jag kan inte vara säker på vad som är sant. 

En annan sak som är viktigt när jag letar efter källor är att det är skrivet ganska så nyligen. Särskilt inom detta ämnet, solceller, för den tennisen har utvecklats väldigt mycket under den senaste tiden. Om jag hittar något som är för flera år sedan behöver jag vara lite mer kritisk till källan eftersom väldigt mycket kan ha förändrats sen dess, vilket gör det till en dålig källa.

De källor som säger hur många flygningar som sker i världen samma dag var lite kluriga. På ingen av de tre sidorna står det vem som har skrivit det eller när. Då kollade jag med andra sidor, det är därför jag har tre stycken. Alla tre källorna sa samma siffror vilket gjorde det mer troligt att det var sant. När man vill försäkra sig om att en källa talar sanning kan man kolla med flera andra och se om de säger samma sak, vilket de gjorde i detta fallet. Answers.com är också en ganska stor sida, vilket gjorde källan mer tillförlitlig.

Jag har också fått en del information från mig själv, genom egna flygerfarenheter. Det är en bra källa för då har man sett hur det ser ut själv och man kan vara säker på att det är sant. Om det, t. ex, är någon annan som har varit där och sett det och sen berättar den personen det för dig kan du inte vara säker på att det är sant eftersom du inte var där själv.

Träningsdagbok - Torsdag 2/10

Jag har varit ute och sprungit 3km. Det kändes bra, jag tränade min kondition och mina ben. Jag försökte stundtals också tänka på hållningen och löptekniken. Jag kände mig lite stel i början eftersom jag inte hade rört mig något innan jag stack ut och sprang. Jag kände mig också lite trött i benen redan från början och det kan bero på att jag tränat dagen innan och att jag kanske inte hade ätit tillräckligt under dagen.

Träningsdagbok - Onsdag 1/10

Jag har tränat fotboll. Jag har tränat bland annat kondition, spelförståelse och bollkontroll. Jag tycker att träningen var väldigt bra, det gick bra för mig, jag kände mig i bra form. Under träningen regnade det nästan hela tiden. Efter att det hade ösregnat hade underlaget förändrats ganska mycket och det påverkade nog min träning. Det kändes inte likadant att springa när allting var blött, både kläder och marken.

Träningsdagbok - Fredag 26/9

Jag har spelat en fotbollsmatch, jag har alltså tränat min kondition, spelförståelse, bollkontroll m.m. Jag spelade mittback och behövde därför inte springa så mycket som vissa andra. Jag upplevde träningen som ganska avslappnad då jag inte behövde springa så mycket. Något som kan ha påverkat skulle ju då kunna vara att jag spelade mittback och inte behövde springa så mycket, vilket är dåligt om man vill se det ur den vinkeln att jag ska då ut så mycket av träningen som möjligt.

Träningsdagbok - Onsdag 24/9

Jag har tränat fotboll. Vi tränade inte så mycket kondition utan passningar och speluppbyggnad istället. Jag upplevde träningen som lite slapp i slutet, jag vet dock inte varför. Det bara kändes så. Jag kan inte komma på något speciellt som har påverkat min träning.

Träningsdagbok - Fredag 19/9

Jag har tränat fotboll. Vi var inte så många på träningen så vi tränade inte så mycket kondition. I början var det lite mer intensivt än i slutet. Träningen var inte gjord för att vi skulle få bättre kondition men eftersom vi var så få blev det ändå en del spring. Något som kan ha påverkat träningen är att vi som sagt inte var så många där så det blev lite jobbigare än vad det var tänkt, vilket är bra.

En man som heter Ove

En man som heter Ove

”En man som heter Ove” is a swedish book that I started reading this summer. It was written in 2012 by Fredrik Backman. If you translate the title to swedish it is called ”A man called Ove”.

The book is about a man called Ove. Ove is around 60 years old and is depressed after his wife died a few months ago and in the beginning of the book he lost the thing he loves the second most in life, his job. Ove is a man that likes order. When he’s unemployed he becomes restless and starts to think a lot about his wife. He can’t stand the pain of not having her around and decides to kill himself but fails several times. Since he likes order he patrols the neighborhood in the mornings and makes sure everything is as it should be. Throughout the book he starts to come close to some of his neighbors than before, since Ove is a very grumpy old man and can still be very rude to people. Every second chapter or so of the book is about Oves life at the moment and the other chapters tell the very sad and depressing story of Oves childhood. How his parents died, when he left school and got a job, when he built his own home that later burned down and when he had to rebuild it. But the most important happening was when he met his wife, Sonja, and not even that story ends happy. 

The book is very well written with funny dialogues between Ove and his obnoxious neighbors and with touching storytelling of Oves former life.

When I read the book I get happy and sad, depending on which chapter I am reading. You can be laughing out loud one moment and the next be really down. You really understand Oves pain the further you come in the book, which, when you start reading it, doesn’t feel like a sad book.

I don’t have many memories from reading the book since I’m not even done with it yet. But one memory that I have is when I were on the beach in Spain this summer and I was reading the book. It was a warm day and I was laying on the towel in the sand under the parasol and reading the book and I remember that I was really into the book. I also have memories from the rest of my family telling me that it is a good book.

”En man som heter Ove” is a really great book and is definitely worth the read. 

Träningsdagbok - Onsdag 17/9

Jag har tränat fotboll. Förutom vanlig bollkontroll, passningar m.m tränade vi kondition. Vi sprang korta intervaller med spurter och några varianter på detta. Vi gjorde också några övningar för att stärka benen. Man blev trött i slutet. Något som kan ha påverkat min träning är att jag inte åt så nära inpå träningen som jag brukat. Det kan ha varit så att jag på grund av detta inte hade lika mycket energi. Jag har också i en vecka haft ont i backsidan av mitt lår efter att jag sträckt mig där. På grund av detta känns det som att jag inte har haft lika mycket kraft när jag spurtar, men det kan också bara vara en placeboeffekt.

Träningsdagbok - Lördag 6/9

Jag har spelat en fotbollsmatch. Jag har tränat kondition och att spurta. Jag upplevde det som en sådär bra träning, jag spelade mittback och blev därför väldigt stillastående i vissa delar av matchen och sprang inte så mycket så ofta. Saker som kan ha påverkat min träning är att matchen var rätt tidigt på morgonen så jag var lite trött i början men det gick över.

Träningsdagbok - Fredag 5/9 2014

Jag har tränat fotboll. Det var en mer avslappnad träning då vi har match imorgon. Det var inte mycket fysträning. Vi tränade passningar, krossbollar, kondition och bollinnehav. Jag upplevde träningen som mer avslappnad än vanligt, mer fokuserad på teknik än vanligt. Annat som kan ha påverkat min träning är att jag kände mig utvilad och på bra humör för jag har haft en bra dag.

Träningsdagbok - Torsdag 28/8 2014

Idag på idrotten valde jag att spela fotboll. Jag blev väldigt trött när vi spelade därför vi var inte så många som var med och då fick jag springa mer. Vi spelade heller inte med någon målvakt så jag sprang mycket. Jag upplevde det som helt okej träning, det kunde ha varit lite bättre för i slutet när alla var trötta blev spelet väldigt passivt. Annat som kan ha påverkat min träning är att jag hade en del träningsverk i benen sedan tidigare, jag hade också lite ont i halsen. Även fast jag inte direkt kände att det påverkade så mycket mycket så kanske det gjorde det ändå, det är svårt att säga.

Träningsdagbok inledning

Min tid på den senaste Gunnesborundan var 13:35 minuter. Mitt nya konditionsmål som jag ska försöka uppnå är att inte bli sämre. Jag ska försöka hålla samma nivå som nu, jag ska försöka få en lite snabbare tid i slutet av arbetsområdet, kanske 15-20 sekunder. Jag ska uppnå mitt mål genom att ge allt på idrottslektioner, se till så att jag blir riktigt, riktigt trött så att jag vet att jag får ut mycket av träningen. Jag ska också träna fotboll tre dagar i veckan som jag gör nu.

Tidningsartikel och reportage

Här är länken till min tidningsartikel. Här är länken till min sammanfattning av ett reportage.

I stort sett menlös - Douglas Adams

Om boken

Boken jag har läst heter ”I stort sett menlös” och är skriven av Douglas Adams och är en science fiction-bok. Det är väldigt tydligt en science fiction-bok eftersom de åker omkring i rymden, det finns rymdvarelser, det är rymdskepp och hög teknologi.

Om författaren

Douglas Adams föddes den 11:e mars 1952 i Cambridge, Storbritannien. Han har skrivit alla böcker i Liftarens Guide till Galaxen-serien. Det gick bra för honom i skolan och han stack tidigt ut bland de andra genom sin längd (han var 186cm när han var 12 år) och genom sin fallenhet för att skriva berättelser. Douglas hade ett stort intresse för nya teknologiska uppfinningar, snabba bilar och datorer (speciellt Apples Macintosh). När han blev äldre och studerat klart på universitetet jobbade han mycket med skrivandet. Han skrev några sketcher åt Monty Python, avsnitt till den engelska science fiction-tv-serien Doctor Who och två avsnitt till Doctor Snuggles tillsammans med John Lloyd. Men det tog ett tag innan han kom igång med skrivandet och kunde försörja sig på det. Under den tiden hann han bli deprimerad. Douglas Adams var väldigt insatt i att rädda djur som höll på att dö ut. På morgonen den 11:e Maj 2001 när Douglas Adams vilade efter sin vanliga "gymrutin" fick han en hjärtattack. Alla försök att rädda honom misslyckades och han dog.

Varför har Douglas skrivit en science fiction-bok?

Det första jag tänker på när jag frågar mig själv varför Adams har skrivit en science fiction-bok är att han blivit inspirerad av rymdresorna och månlandningen i slutet av 60-talet (1969). Douglas Adams var då 17 år när Apollo 11 landade på månen. Detta tror jag inspirerade Douglas till att skriva sina science fiction-böcker. Under 70-, 80- och 90-talet släpptes det också många Star Wars filmer som kan ha inspirerat honom. Douglas hade ett stort intresse för vetenskap tidigt och det fick nog också honom att skriva sina böcker.

Douglas böcker är väldigt udda. Det händer många konstiga saker som man inte trodde skulle hända. I Adams liv har han gjort väldigt många olika saker som har gjort honom väldigt kreativ. Han har varit ladugårds byggare, sjukhusvaktmästare och kycklingskjuls städare. 

Som ung liftade Douglas Adams igenom Europa till Istanbul och då reste han väldigt mycket och såg mycket. Det kan också ha inspirerat honom att skriva sina böcker som innehåller personer med väldigt olika personligheter och udda miljöer.

Källor: http://en.wikipedia.org/wiki/Douglas_Adams

http://sv.wikipedia.org/wiki/Douglas_Adams

http://www.imdb.com/name/nm0010930/bio?ref_=nm_ov_bio_sm

Av: Alexander Serrano

Matteproblem

a) Ena sidan är 10m längre än den andra. Skriv ett uttryck för omkretsen.

Det ända vi vet är att ena sidan är 10m längre än den andra. Den andra sidan betecknas med X. Den längre sidan är 10 meter längre och betecknas då med x + 10. Sammanlagt blir omkretsen 4x + 20m.

x + x + x +10 + x + 10 = 4x + 20

b) Öka ena sidan med 10% och minska andra med 10%. Skriv ett uttryck för omkretsen.

Detta är uttrycket om den långa sidan ökas med 10%. Vi har minskat den korta sidan med 10% och ökat den långa sidan med 10%.

2x/10 * 9 = 1,8x       Detta är den korta sidan när den är minskad med 10%.

2x + 20 + (2x + 20): 10 = 2,2x + 22       Detta är den långa sidan när den är ökad med 10%

Uttrycket blir följande

O = 1,8x + 2x + 20 + (2x + 20):10 = 4x + 22

Den nya omkretsen: 4x + 22 OM man har ÖKAT den LÄNGRE sidan och MINSKAT den KORTARE sidan.

2x/10 * 11 = 2,2x      Detta är den korta sidan när den är ökad med 10%

2x + 20 - (2x+20): 10 = 1,8x + 18       Detta är den långa sidan när den är minskad med 10%

2,2x + 1,8x + 18 = 4x + 18  Detta är omkretsen OM man har MINSKAT den LÄNGRE sidan och ÖKAT den KORTA sidan.

Slutsats: Omkretsen varierar beroende på vilken sida som man minskar och vilken man ökar.

c) Vad händer med arean?

Arean kan bli både större och mindre beroende på vilken sida du ökar med 10% och vilken du minskar med 10%. Ökar man den korta sidan och minskar den stora blir arean större och minskar man den korta sidan och ökar den längre blir arean mindre. Arean blir större ju mer formen liknar en kvadrat. 

Slutsats: It's hip to be square.

Återbruksarbete av Alexander Serrano, stol

Alexander Serranos stol av återvunnet material

Idé, planering och design

Jag fick idén när jag såg att min pappa hade sågat ner staketet i vår trädgård. Vi använde inte stolparna eller nätet till någonting så jag bestämde mig för att göra någonting av dem och det blev en stol. 

Jag började planera genom att rita upp skisser på hur stolen kunde se ut. Efter hand blev det en stolskiss som jag hade ändrat lite på några gånger och stolen verkade vara hållbar och stabil.

Arbetsgång

Jag började med att räkna på ungefär hur stor varje del av stolen skulle vara sen började jag såga ut tillräckligt stora plankor till sitsen. Jag limmade ihop två plankor på varandra så att de blev dubbelt så tjocka och sen limmade jag ihop alltihop så att sitsen blev kvadratisk. Efter det sågade jag av stolparna enligt måtten, vilket tog ett tag. Sen så borrade jag flera små hål med borrmaskinen där stolparna (stolbenen) senare skulle sitta, det gjorde jag i varje hörna av sitsen. Efter det slipade, filade och knackade jag bort det träet som var mellan varje borrhål, så att jag kunde få i stolparna. Efter det borrade jag hål i sitsen ifrån sidan och sen borrade jag hål i benen så att de skulle passa. Jag slog i metallpinnar i hålen, genom benen och genom träet bakom benen, så att benen satt fast och sen sågade jag av pinnarna. Detta gjorde jag på varje ben. Efter det borrade jag hål i ryggstödet på sidan och satte fast två träbitar som ryggstöd och knackade i metallpinnar i hålen som jag borrat. Efter det var stolen äntligen klar.

Reflektion

Jag tycker att jag har jobbat bra med mitt arbete. Det har varit svårt under vissa delar men jag har ändå fortsatt jobba. Jag är nöjd och stolt över mitt arbete även fast det tog lång tid att göra. Jag har löst många problem själv och tänkt själv först innan jag bett Jens om hjälp. 

Jag har lärt mig att det är svårt att jobba med trä och metall samtidigt. En sak som jag kunde ha gjort bättre är att i slutet av arbetet när jag stötte på ett problem tog det längre tid att lösa det för jag ville inte gör fel när jag jobbat med stolen så länge. Ibland drog det ut på tiden lite för mycket. 

Frågor om atomen och det periodiska systemet

1. En atom har en kärna. I kärnan finns positivt laddade partiklar som heter protoner, olika grundämnen har olika många protoner i kärnan. I kärnan finns också neutroner som inte har någon laddning. Runt kärnan kretsar negativt laddade elektroner. Elektronerna kretsar kring kärnan i flera skal, ungefär som planeterna kring solen. De olika skalen har olika namn, det första heter K-skalet, och kan innehålla olika många elektroner. K-skalet kan bara innehålla 2 elektroner. Det finns like många elektroner som kretsar kring kärnan som det finns protoner i kärnan. Laddningarna tar ut varandra och gör att atomen är oladdad.

Jag har valt magnesium (Mg): Magnesium har atomnummer 12. Den har 2 elektroner i K-skalet, 8 i L-skalet och 2 i M-skalet. Magnesium är inte radioaktivt och tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Magnesium är viktigt för organismer. Den spelar en stor roll i fotosyntesen. Magnesium är ett vanligt grundämne i jordskorpan och framställs mest ur havsvatten. Magnesium används till olika saker i flygplan. Magnesium en silvervit metall som är hård och väger inte mycket. Magnesium har en låg kok- och smältpunkt. Den finns inte fritt i naturen eftersom magnesium reagerar lätt med andra ämnen. Om man bränner magnesium skapas en stark vit låga. Den kemiska beteckningen för Magnesium är Mg och grundämnet upptäcktes 1755.

2. I gruppen alkalimetaller ingår Litium (Li), Natrium (Na), Kalium (K), Rubidium (Rb), Cesium (Cs) och Francium (Fr). Alkalimetaller vilja gärna bli av med sin ända valenselektron. Alkalimetaller reagerar därför enkelt med syre, klor och vatten. Alkalimetaller finns inte så ofta i metallform. Alkalimetaller är mjuka och går att skära i med en kniv. 

3. Vad menas med grupp? Grupperna är de ämnen som går i ett ”lodrät led”. Alla grundämnen i en grupp har lika många valenselektroner. Valenselektroner är elektronerna i det yttersta skalet. Därför har grundämnena som är i samma grupp ungefär lika egenskaper. Detta gäller för alla ämnen förutom Helium. Den är i grupp 18 därför att det är em ädelgas. Ett ädelt ämne är ett ämne där det yttersta skalet är fullt och kan inte ta mer elektroner. Alla ämnen vill bli ädla, det är därför de antingen vill bli av med alla få mer elektroner till det yttersta skalet. 

Vad menas med period? Alla grundämnen i samma period har lika många skal. De ämnen i period 3 har tre stycken skal. De grundämnen i period 7 har 7 stycken skal, och så vidare.

I stort sett menlös

Min film om Douglas Adams - I stort sett menlös

Av Alexander Serrano

Dalton

John Dalton föddes 1766 och dog 1844. Han var en brittisk fysiker och kemist. Han grundade den moderna atom teorin. Han började undervisa och när han var väldigt ugn. Han jobbade på en skola men när det flyttade stannade han kvar i staden och höll i privatundervisningar, forskade och föreläste. Dalton ansåg att att grundämnen innehöll atomer med likadan massa. Olika massor för olika grundämnen. Dalton upptäckte också fenomenet färgblindhet eftersom att han själv var färgblind. Dalton kom också på att kol var ett grundämne och publicerade det 1807.

Questions about "The Island"

Question 1.

I think that the main theme in this movie is about ”How much a human is worth?”. They talk about it from time to time. When Doctor Merrick talks with the black agent and the other people in the room, he shows the product and they start asking a lot of questions about the subject. I believe they are thinking about how the clones feel, if there is any better way instead of killing the clones. They don’t seem too happy about how they deal with the clones at the facility. Another interesting question that the movie brings up is ”What makes a human?”. Are the clones in the movie really humans? Do you have to be able to feel all emotions to be a human? The clones does not, for example, feel love or sexual attraction. Are they humans anyway? The film deals with the questions quite well. There are a few scenes in the movie where the real humans talk about the clones and it doesn’t really sound like they like the idea of cloning humans and then killing them for their bodyparts. For example when Lincoln Six Echo and Jordan Two Delta are at the engineer’s house. He tells them what is going on at the facility and that they are actually just clones. He seems upset, just like Lincoln and Jordan after they have heard the news.

Question 4. 

To be honest, I have no idea what Jordan means when she says ”The Island is real. It’s us” but I have some speculations though. The Island is like a dream of a paradise. When they are free from the facility, after they have rescued all the clones, they are in a way in a paradise, compared to where they were before that. Now they are free and can do whatever they like. Before they were captured and were forced to work. Everything they did was under control and regulated by the facility. Now when they are free, they are in a paradise, ”on The Island”. 

Overklig berättelse

På en gata i staden Jabwurp, på planeten Hatelgurb gick en man med sin viktiga portfölj i vänstra handen. Den såg väldigt viktig ut, men man ska inte luras av utseendet för den var inte alls viktig. Någon som inte vet att portföljen inte är viktig skulle kunna tro att den var fylld med papper och dokument som inte fick tappas bort, men den var egentligen fylld med mannens lunchlåda. En juicebox, två Mars-bars, en påse Hoova loops och lite andra godsaker. Mannen var lite smått barnslig som åt godis istället för det lite vuxnare Käck-spräck och Frumskrov. Mannen jobbade på en turistbyrå som förser galaxen med turistbroschyrer. Han gillade sitt jobb ganska mycket, men inte för mycket för då blev han rastlös på helgen. Och där gick han på gatan, på väg till jobbet med morgonsolen i nacken och ett leende i ansiktet. Mannen hette Privius Escobar.

Privius går över torget, bort mot den stora byggnaden som sticker upp bakom universitetet. Det är i den stora byggnaden han jobbar, på turistbyrån. När han står utanför entrén och tittar in i receptionen ser han den vanliga kvinnan bakom disken, Miss Ander Studd. Hennes långa hår är fluffigt och ljusbrunt och ögonen som sveper över datorskärmen är mörkgröna. Privius tycker mycket om henne, hon kommer också från Jorden, precis som Privius. Privius är född på Jorden men flyttade till planeten Hatelgurb strax innan han skulle fylla två år. Han har aldrig var på Jorden sen dess. Privius var en ganska tråkig, meningslös och ointressant person som inte kände så många. Hans mamma jobbade på en tidning och hans pappa var rymdingenjör och jobbade med dimensionsresor, något som Privius var mycket intresserad av men aldrig hade någon särskild fallenhet för. Men Privius är nöjd med sitt jobb, han får träffa Miss Ander Studd, en av tre människor från Jorden han känner. De andra två är hans föräldrar. 

Privius går in genom den stora glasdörren.
- Välkommen, och ha en bra dag! hälsar dörren.
Privius hälsar inte tillbaka, han har ögonen på Ander. Han går bort till disken för att meddela att han har anlänt till jobbet och att de kan börja räkna ner hans åtta timmars arbetsdag.
- Hej, Privius! hälsar Miss Ander Studd med mjuk röst. Lika tidig som vanligt ser jag.
- Erhh. Mhmm. Aa, precis, Privus var nervös men samtidigt överraskad för att ha kunnat hålla igång konversationen någorlunda bra.
- Herr Timson ville träffa dig. Genast.
Privius kollade på receptionisten med stora runda ögon. Herr Timson var hans chef och träffade sällan någon av de som arbetade på turistbyrån. Oftast när han träffade någon handlade det om något viktigt.
- Du får tillgång till A-hissen, sa Ander och räckte över ett plastkort. Räcker för två turer, tappar du bort det får du ta trapporna, sa hon och log.
Privus kollade på det blåa, blanka kortet som log i hans hand. Han fick fram ett tyst mumlande och gav ifrån sig en knarrande ljud ifrån halsen som var menat som ett tack och gick sedan bort till hissarna. Han gick till A-hissen och satte i det blåa, blanka kortet i en springa i väggen. Dörren öppnades och han steg in. Dörren stängdes och hissen började snabbt accelerera uppåt. Mitt emot hissdörren var en glas vägg och ut genom den såg man parkeringen framför byggnaden och bakom den staden han bodde i. Solen bländad hans ögon så han vände sig om och tittade på den svarta hissdörren istället. Efter dryga fyrtio sekunder öppnades dörren. Privius tog ett djupt andetag och steg ut i den välstädade korridoren på 103:e våningen. Det luktade rengöringsmedel och kopieringsmaskin. Rakt framför honom fanns en lång korridor med svart golv och i andra änden fanns en dörr med en skylt på. På skylten stod det "Herr Timson". Privius gick bort till dörren och knackade på.
- Kom in! skrek en röst från insidan.
Dörren öppnades och Privius steg in. 
- Ah, välkommen Privius. Sätt dig inte ner, vi har inte så mycket tid för prat. 
Privius stod kvar mitt på golvet.
- Jag har ett uppdrag åt dig. Ute på parkeringen står ditt rymdskepp. Jag vill att du går och sätter dig i det och kör till koordinaterna min assistent har programmerat in i din navigator. Du ska kartlägga yttre delarna av galaxen, åt Movaloo och Greenbark 13 och åt det hållet.
- Erhhm, okej. 
- Se så, iväg med dig. Innan Herr Trummer kommer. Om någon frågar så är du på väg hem för att du glömde din häftapparat.
- Okej, förlåt. Tack. Hejdå.
Privius vill inte ens tänka igenom hur dum han lät och går direkt tillbaka mot hissen och sätter i kortet i springan. Hissen börjar gå neråt.

Herr Trummer är VD:n för företaget och är också galaxens presidents, Kark Kovart, närmaste kollega. Tillsammans styr de två galaxen. När Privius Escobar står och kollar på den svarta hissdörren får en känsla av att det här handlar om någonting viktigt och hemligt. Herr Timson har aldrig haft en särskilt bra relation med varken Herr Trummer eller Kark Kovart. Escobar  skakar bort tankarna och inbillar sig att det säkert inte handlar om något viktigt, men oj så fel hade han. 

Väl ute på parkeringen sätter han sig i sitt rymdskepp, startar det och flyger iväg. Han kollar på kontrollpanelen mitt emellan volymknappen och mugghållaren och ser vart han ska åka. Han drar slutsatsen att det kommer bli en lång färd och bestämmer sig för att sätta igång radion och lyssna på något kontroversiellt och politiskt inkorrekt pratprogram.
- Och nu kommer fem anledningar till varför dimensionsresor inte är något för fläskbergen från Gargylon Hyrr, Kark Kovarts hemplanet! Vad är anledning nummer ett, Edward?
- De får ju inte ens plats i maskinen!
Därefter skrattar alla programledare och gäster tills de måste gå över till en reklampaus. 

När rymdskeppet närmar sig de koordinater som står inknappade på skeppets kontrollpanel. Stannar Privius Escobar upp. Han ser sig omkring och inser snabbt att han inte känner igen sig. Precis då skiner ett starkt sken honom i ansiktet och han blundar för att inte bli helt bländad. Privius blir sömnig och däckar snart med ansiktet på skärmen. I hans drömmar känner han hur det skakar och vrids omkring honom men efter ungefär två minuter slutar det och allt blir tyst och stilla.

Privius vaknar upp och framför näsan på honom lutar sig en klump grön sörja sig över honom. Två stora runda ögon med en djup svart färg kollar på honom och han kollar tillbaka på dem samtidigt som han blinkar bort sägnen ur ögonen.
- Brrrrrrrr, gurglar sörjan.
- Ursäkta, jag tror inte vi pratar samma språk, svarar Privius. 
- Mrrrrrrg, blrrrrrrr! fortsätter den.
- Slurk lägg av, han blev precis nerstrålad! Låt honom va.
Den omtumlade Privius vrider på huvudet och ser en större klump med sörja borta i ena hörnan av salen han ligger i. 
- Förlåt Burg. Ville bara skoja med honom lite, svarar den lilla klumpen som tydligen heter Slurk. Han ser bara konstig ut. Har aldrig sett en sån som honom här förut, säger Slurk och kollar ner i marken.
- Jag håller med, intygar en mellanstor klump som står bakom Slurk. Du e' fett skev, mannen!
En dörr slogs upp.
- Ut med er, blobbar! Jag måste tala med Herr Escobar i enrum, utbrast en lång stilig man med en röd kappa slängande bakom ryggen. 
Blobbarna tog sig ut ur rummet och kvar blev Privius med den välklädde främlingen som tydligen visste vem han var.
- Jag har väntat på dig, Privius. Har du pratat med Herr Timson?
- Erhm, ja, stammade Privius fram.
- Bra, du är här för att jag har ett viktigt uppdrag åt dig. Vet du vem jag är föresten?
- Nej, svarade Privius för det visste han inte.
- Jag heter Mr. Milk O'Barley. Jag är galaxens förre president. Det är ingen slump att du inte vet vem jag är, och det är därför jag har bett Herr Timson skicka hit någon. Vet du vad dimensionsresor är?
- Ja, svarade Privius, för det visste han.
- Bra, så här ligger det till. För flera hundra år sedan var jag galaxens president. Allting var frid och fröjd tills vi skulle göra några experiment med dimensionsresor. Vi hade allting klart och behövde bara en som skulle resa. Vi hade två frivilliga. En man från Gargylon Hyrr och och en från Intarg Report. Vi valde mannen från Intarg Report, men när han skulle resa gick allting snett. Maskinen gick sönder och han fastnade i en annan dimension. Detta blev en stor skandal och alla skyllde på mig som ledde projektet. Jag blev av med mitt jobb som borgmästare och den nya borgmästaren gömde all information om att jag och min hemplanet någonsin existerat. Den nye borgmästaren är inte vilken person som helst, det är mannen som inte valdes till dimensionsresan, Kark Kovart. Men det är inte hela sanningen. Hela sanningen är att det var Kark som förstörde resan för att det inte blev han som fick resa. Men detta fick ingen reda på och nu är det han som styr galaxen. Hänger du med?
- Ja, jag hänger med.
- Bra. Det jag vill att du gör är att du smyger dig in till huvuddatorn på ditt kontor, hittar de hemliga dokumenten som gömdes och hitta på ett sätt som gör att alla får reda på vad som egentligen hände. Jag vill ha tillbaka min plats som president igen.
- Jag förstår, men varför valdes just jag?
- Därför att du är den mest meningslösa och ointressanta person som finns. Om någon annan försöker sig på detta kommer de att bli misstänkta direkt. Men du är så ointressant att de kommer tro att du kanske letar efter nya batterier till din ficklampa eller något. 
Privius visste inte hur han skulle ta det han hade fått höra, men eftersom att han inte ville vara elak mot galaxens förre president tackade han och sa att det skulle bli en stor ära.
- Bra, du kan ge dig iväg genast.
- Det ska jag.
Privius vände sig om och gick mot dörren. Sen tittade på den, skruvade sig runt och gick till en dörr i andra änden av salen. Sen tittade han på Mr. Milk O'Barley. 
- Vilken dörr leder ut?

Privius satt i sitt rymdskepp och framför sig började han se planeten som var hans mål, Hatelgurb. Han ökade farten och några minuter senare hade han landat på parkeringen framför turistbyrån igen. Han gick in genom dörren, kollade inte ens på Miss Ander Studd, och tog höger vid hissarna. Han läste på en skyllt som hängde i taket. "Datacentral" stod det på den. 
En lång korridor ledde till en brant trappa som gick neråt, Privius gick ner försiktigt för att inte ramla och slå sig fördärvad. Väl nere såg han sig omkring han gick till "Den hemliga avdelningen för utvalda personer med speciella privilegier", avdelningen som är snäppet hemligare är "Den hemliga avdelning för utvalda personer med privilegier". Privius hade aldrig varit nere i datacentralen men kunde ändå navigera sig fram med hjälp av skyltarna. Han hittade huvuddatorn och började söka efter dokument. Han kom ihåg några saker från när han var liten och hans pappa försökte lära honom om hur datorer fungerar. Vissa delar fungerade bra, andra inte alls. Tillslut hittade han ett dokument som verkade vara rätt. Han öppnade det och läste igenom. Där stod hela storyn som Mr. Milk O'Barley hade berättat för honom tidigare idag. Han skickade över dokumentet till sin handdator och gick ut. När han kommit ut gick han till sitt kontor och öppnade meddelandetjänsten som han använder. Han skickade iväg ett meddelande till tidningen La Blaska om hur hela sanningen lät och infogade också en fil med hela det hemliga dokumentet. 

Nästa dag kunde man överallt läsa om skandalen om hur president Kark Kovart förstört projektet med dimensionsresor och
att han satts i fängelse. Mr. Milk O'Barley hade fått tillbaka sin plats som galaxens president och satt nu framför Privius Escobar på ett frukostkafé på Tuggargatan i Jabwurp. De åt frukost tillsammans.
- Jag älskar frukostar, och min förlängda sovmorgon som jag äntligen fått tillbaka nu när jag är president igen. Och min fina hatt. 
Presidenten lyfte stolt handen och putsade bort lite smuts från sin nya presidenthatt. Privius log och tog en tugga av sin skinkmacka. Han kollade på den fina byggnaden där han jobbade och långt där borta såg han Ander. Miss Ander Studd. Vilket fint namn tänkte han. Privius reste sig upp och gick mot bygganden, han hade äntligen tänk ha en riktigt konversation med receptionisten på turistbyrån där han jobbade.