Utvärdering, speldosa

Utvärdering

Klicka här för att se ett videoklipp med speldosan!

(OBS! det spelas inte någon speciell melodi, det är bara en som är gjord för att visa att alla toner fungerar!)

Utvärdering

Idén till min speldosa fick jag efter att jag varit i Quebec. Där såg jag en gatuartist som spelade på ett instrument som liknade en speldosa och den tyckte jag såg häftig ut. 

Jag planerade mitt arbete genom att först kolla på hur en speldosa faktiskt fungerade. Jag spånade på idéer om hur jag skulle göra min speldosa och vilka material som jag kunde använda som var tillgängliga. Jag hittade plast som gick att böja tillräckligt och som var tillräckligt hållbar men samtidigt lätt att arbeta med. 

Det första jag gjorde var att göra hjulet till speldosan, den cylindern som skulle snurra. Jag tog en rätblockformad träbit och svarvade den rund. Måtten hade jag redan skrivit ner på min ritning. När jag hade gjort klart cylindern delade jag den i två delar för jag behövde inte en så lång bit som jag hade fått. Den biten som jag inte använde kunde jag ha som reserv ifall den första inte skulle gå bra. Efter det bestämde jag mig för att jag ville ha så många hål på ett varv på cylindern som möjligt. Jag valde att ha 1 cm mellan varje hål. Efter det bestämde jag mig för att jag ville ha åtta stycken toner (rader på cylindern) för då kan man spela flera låtar men det blir ändå inte för trångt i lådan. Jag mätte ut linjer på cylinder med hjälp av en vinkelhake, en linjal och en passare för att det skulle bli lika långt mellan alla hålen. Efter att jag hade markerat var alla hålen skulle vara var det dags att borra hålen, det gjorde jag i borrmaskinen. Jag gjorde en ställning till cylinder med hjälp av två träbitar som satt fast på en skiva. Med hjälp av denna höjdes cylindern vilket gjorde att borren alltid gick mot centrum av cylindern, detta för att allting skulle vara perfekt symmetriskt. 

När cylindern var klar gjorde jag lådan och veven. Detta för att jag lättare skulle kunna experimentera med materialet och måtten. Det blir lättare för då har man allting annat redan färdigt. Jag tog en planka som var bredare än cylindern och som var tillräckligt lång för att få plats med metallpinnarna som senare skulle ner i bottnen. Jag sågade och slipade till en botten och två sidor. Jag gjorde inte klart hela lådan för det skulle bli lättare att byta plats på allting om det inte var nere i en låda. Jag satte fast delarna till lådan med hjälp av lim och spikar. Detta hade jag kunnat göra lättare, jag hade inte behövt spika. Jag misslyckades några gånger när jag spikade och det tog lång tid, jag hade bara kunnat skruva istället, det hade varit mycket smidigare. 

Veven gjorde jag genom att ta tre bitar rundstav, såga till ändarna så att de var runda så att de kunde passa i varandra, och sist limma ihop de till en vev. 

När lådan och veven var klar kom det trögaste arbetet: jag skulle experimentera med plasten och pinnarna i cylindern. Hela detta experimentarbetet tog flera lektioner men tillslut gjorde jag följande: 

Jag sågade till åtta likadana plastpinnar. Den ena änden värmde jag i en värmepistol och formade den till en krok så att när de slog på metallpinnarna skulle det låta bättre. Pinnarna satte jag i ett så stort avstånd från varandra så att de inte slog i varandra och så att de bara skulle slå på varsin metallpinne. Plasten satte jag ihop genom att spänna den mellan två träbitar som jag skruvat samman och insidan var täckt med slippapper för ett bättre fäste. 

Metallpinnarna som plasten skulle slå på för att skapa ett ljud var inte så svår att fixa. Jag tog en lång metallpinne som var lite smalare än plastpinnarna och sågade av åtta olika långa bitar av den. Differensen i längd mellan varje pinne var densamma för att jag försökte skapa en någorlunda skala i toner. För att skapa ett ljud skulle plastbitarna slå på metallen som då vibrerar och skapar ljud. För att metallpinnarna skulle kunna vibrera men ändå inte flyga omkring gjorde jag följande: 

Jag bad Jens göra en ställning som liknar en kam av trä. Mellanrummet mellan tänderna på kammen var lite bredare än metallpinnarna för att de skulle få utrymme att röra sig men ändå inte fara iväg. För att pinnarna skulle kunna vibrera tog jag tjocka rundstavar, sågade de lika bred som bottnen på lådan och täckte de i en sorts tunn, bred träningsband. Dem gjorde att pinnarna kunde göra ett ljud. 

När jag hade limmat fast de gummitäckta stavarna och kammen limmade jag fast en träkloss i bottnen av lådan med hjälp av trälim för att jag skulle ställa min ställning med de fastspända plastbitarna där (denna ställningen liknar en plastklo). Jag limmade fast min plastklo där för att den behövde höjas för att vara i höjd med träcylindern med hålen. Träcylindern satte jag fast på en rundstav som gick igenom ett hål jag borrat på ena sidan av lådan och på veven som jag satt fast på ett likadant sätt på andra sidan. När träklossen i bottnen av lådan var fastlimmad limmade jag fast en träbit som gick diagonalt öven bottnen på lådan. Denna var där för att metallpinnarna inte skulle glida fram och tillbaka (eftersom träkammen bara hindrade de från att åka i sidled). När den diagonala träbiten var fast (jag limmade som sagt fast den) var min låda nästan klar. Jag hade sågat till några rundstavar som var lika breda som hålen i träcylindern i kontursågen. De pinnarna, när man snurrade på cylindern med veven, drar upp plastbitarna som slår ner på metallpinnarna. Kraften trycker ner metallpinnarna i gummit (träningsbanden) som sedan skjuter upp metallen igen vilket sedan skapar en vibration och ljud. Min speldosa gick alltså vid detta laget att spela på, vilket jag var väldigt glad över, det hade tagit lång tid men det blev väldigt, väldigt bra.

Det sista jag hade kvar att göra var att sätta dit de sista sidorna, ett lock, och fixa så att veven satt fast ordentligt.

Sidorna och locket på lådan gjorde jag av samma träslag som de andra sidorna. Jag sågade ut bitar på en planka. Den ena kortsidan (den där cylindern inte satt på) gjorde jag lika hög som hela lådan själv och limmade enkelt fast den med trälim. Den andra sidan (den där cylindern satt) gjorde jag lite kortare för att pinnarna på cylindern skulle få plats, annars hade den inte gått att snurra och spela på. Jag gjorde sedan ett lock av samma material och som var lika bred som lådan. Jag gjorde den dock inte lika lång som den, dels för att pinnarna på cylindern skulle få plats och dels för att jag ville att man skulle kunna se ner i lådan och justera något ifall något blev fel nere i lådan. I den delen av locket som låg mot en kortsida borrade jag ett hål hela vägen igenom och även ner i kortsidan. Jag sågade senare till en rundstav lika bred som hålen och satte ner den i hålet i locket och kortsidan på lådan. Nu gick locket att snurra på så att man ännu enklare skulle kunna justera nere i lådan och se hur hela den var konstruerad.

Den sista delen jag gjorde var att limma fast ett snöre så att den hängde framför hålet där veven skulle in. Detta gjorde jag för att veven inte bara skulle snurra själv (den skulle få fäste mot cylindern och snurra hela den) utan även för att veven lätt skulle kunna tas bort så att man kan ta bort cylindern, montera ner speldosan och justera nere i lådan. 

Nu var alltså min speldosa färdig, det tog varenda lektion på hela läsåret (minus den sista) att göra klar den men nu var den alltså äntligen klar. Jag är nöjd över mitt arbete, över att den fungerar och över att jag faktiskt gjorde klart den. I perioder var jag väldigt trött på min speldosa, det var inte alltid lätt. 

Min speldosa tycker jag ser bra ut. Den är noggrann gjort i varje moment och det är antagligen därför den fungerar som den ska. Som sagt är funktionen som tänkt, det går att spela på trots att den inte kan spela komplicerade melodier. Jag är extra nöjd över att det går att ändra melodi hur man vill genom att justera var pinnarna i cylindern sitter. 

Föremålets uttryck

Min speldosa är på ett sätt lite bättre än en vanlig speldosa eftersom melodin som den spelar går att ändra. Min speldosa är gjort av metall, trä och plast och en vanlig är gjord av bara metall och den brukar vara mycket, mycket mindre. Min har ungefär samma mått som ett A4-papper. 

Det finns såklart olika sorters speldosor som har olika syften och olika mekaniker och egenskaper. När speldosor först började produceras var speldosorna oftast inte större än att de fick plats i fickan. Det fanns även de stora som en hel möbel och stora som den som jag har gjort. De var ofta drivna av ett urverk vilket gjorde att man inte behövde veva på den hela tiden (vilket man behöver med min) eller att man vevade på den en gång och så spelade den själv en hel låt. De gjordes av professionella urmakare vilket jag inte är, så därför är jag väldigt nöjd över att den ändå fungerar. 

Cylindrarna var i början drivna av en fjäder och de var även gjorda av metall. Min är gjord av trä och drivs av en vev med hjälp av användaren. Det fanns även en annan sorts speldosa där huvudmekanismen var en stor plåtskiva och piggarna pekar uppåt.

Som sagt så kan man tycka att min är bättre på ett sätt för den går att ändra melodi på men det fanns även liknande sådana sedan tidigare. Där är dock poängen att man har en hel cylinder där en låt redan är inställd och så kan man byta ut cylindern mot en annan som har en annan låt på sig. På det sättet är min lite smidigare eftersom man inte behöver byta ut hela cylindern men man kan även välja att spela en helt egen låt. 

Genom historien har man gjort olika musikaliska instrument som påminner om en speldosa. Från 800-talet kommer den första som man upptäckt. Därifrån och framåt har speldosan haft flera olika utseenden och egenskaper: det har spelats på klockor istället för metallpinnar, strängar, med cylindrar och utan, med och utan vev och urverk, stora och små. En del speldosor har även designats så att de ser bra ut också, till exempel så att det ser ut som att det är en fågel som sjunger eller att de kan få plats i fickan. Jag har valt att inte pynta eller måla min på något sätt, dels för att jag inte hade någon tid, och dels för att jag tycker att den är fin som den är. 

Nu när man har fått veta lite om historien bakom speldosan och att detta finns många olika sätt att göra en på är det intressant att veta varför jag valde just det sättet som jag gjorde. 

Jag valde att göra en så simpel speldosa som möjligt, målet var bara att bli klar och att den skulle fungera eftersom den är väldigt komplicerad. Jag valde även detta sättet för jag visste att det skulle gå med de materialen och verktygen som jag hade att arbeta med, de hade begränsat mig lite annars om jag hade försökt göra en kopia av en vanlig speldosa. Jag kollade alltså upp hur man brukar göra för att få ljud i en speldosa och så härmade jag det. Jag valde att bara ha en handdriven vev för att det blev enklast så och det fungerade bra även så. Jag hade flera idéer om vad det var som skulle göra ett ljud i min speldosa (bland annat strängar, en plastkam, en enda metallbit och flera olika varianter av pinnar som slår på dessa) men jag valde det sättet som jag har nu för att jag hade experimenterat väldigt länge och detta var det första sättet som jag fick att funka och som jag trodde skulle bli bra så det blev detta. 

Fördelar men mitt sätt är att man som sagt kan ändra melodin väldigt lätt och lådan är lätt att montera ner ifall man vill justera något nere i lådan. Nackdelar är att den inte håller lika bra och det har inte heller samma kvalité som en vanlig speldosa men det är självklart eftersom jag har gjort min i slöjden och av trä, plast och metall och jag är heller ingen urmakare. En annan skillnad som är sämre med min är att metallpinnarna inte är stämda, men återigen, jag har bara gjort den på slöjden!

Materialval

Jag tog de träbitarna som jag tog (allt av björk) för att de var de ända som jag hittade som var tillräckligt breda, några andra egenskaper hade inte spelat någon roll eftersom de främst måste ha rätt mått för att jag ens ska kunna resonera kring vilken som är bäst. Träslaget är ganska mjukt, starkt och ljust. 

Metallen som jag använde var vanligt järn. Den skapade en fin ton som hördes bra när man slog på den. 

Plasten tyckte jag var bra för den var böjbar och när jag värmt och format den slog den hårt och träffsäkert på metallen vilket hjälpte till att skapa ett bra ljud. Plasten var även lätt att arbeta.

Un viaje en América Latina - La República Dominicana

Día 1. Hace 24 horas, mi familia y yo viajamos de Copenhague a Nueva York con avión. Allí tuvimos que esperar hasta el próximo avión con destino Santa Cruz de Barahona y esta mañana mi familia y yo llegamos aquí. Cuando llegamos tuvimos sueño pero estuvimos felices. Primero fuimos al centro de la ciudad para alquiler un coche. Luego fuimos al hotel. Allí almorzamos. Después de la comida fuimos a la playa. Estuvimos allí hasta la noche. Por la noche dormimos en el hotel. 

Día 2. Esta mañana desayunamos en el hotel. Directamente después mi familia y yo entramos a nuestro coche de alquiler y fuimos a Santo Domingo. Conducimos en la carretera por el mar. Fue una carretera muy maravillosa. Paramos en un restaurante cerca de la costa y allí comimos almuerzo. Después de la comida caminé a la playa y jugué un poco de fútbol con mi hermano. Acerca de una hora después de la comida, entramos el coche y fuimos otra vez. La próxima parada fue en una tienda de recuerdos. Allí compré una camiseta y unos otros recuerdos. Cuando estuvimos listos fue la última distancia a Santo Domingo. Llegamos al hotel a las nueve. Comimos por la noche y dormimos directamente después porque tuvimos sueño.

Día 3. Esta mañana desperté a las nueve y después fui a desayunar. A las once mi familia y yo salimos para ir a una excursión en el centro de la ciudad. Visitamos la casa de Cristóbal Colón en Santo Domingo, se llama Alcázar de Colón. A las dos y media fuimos con el coche a Santiago de los Caballeros, la segunda ciudad más grande del país. Llegamos allí a las cuatro menos veinte y luego nos registramos en el hotel. Por la tarde, salimos para ver la ciudad y cenar. Me acosté a las diez, fue un día muy aburrido porque estuvimos en el coche mucho pero fue divertido también porque vi un paisaje muy hermoso. 

Día 4. Hoy fuimos a un parque nacional que se llama Isabel de Torres. El parque esta al lado de la cuidad Puerto Plata. En el parque hay una montaña que se llama Pico Isabel de Torres y en el pico, que tiene 793 metros de altura, hay una estatua de Jesús. Es una réplica de la estatua en Rio de Janeiro. En el pico hay un jardín botánico también. En el pico comí almuerzo con mi familia y después fuimos a la ciudad para ir a la playa. Nos quedamos allí hasta la noche. Por la noche fuimos a el hotel donde fuimos a dormir. Antes me acosté vi la tele.

Día 5. Hoy estuvimos mucho en el coche. Me desperté a las nueve y media y después desayuné en el hotel. Después de la comida fui a la piscina del hotel. Fue la primera vez que nadé en una piscina en este viaje. A las doce mi familia y yo entramos al coche y fuimos a Samaná, una ciudad en el noreste del país. La autopista fue muy mal, tuvimos que conducir muy despacio. Cuando llegamos a Samaná fuimos al hotel y después a la ciudad. Samaná fue muy hermoso, es mi sitio y ciudad favorito en este viaje. 

Día 6. Hoy fue el penúltimo día aquí en la República Dominicana. Dedicamos el mayoría de el tiempo en el Parque Nacional Los Haitises. El parque esta en una bahía así tuve que ir al barco para entrar en el parque. Fuimos con un barco que salió de Samaná a las diez menos cuarto. Llegamos en el parque a las once. En el parque vi muchos animales diferentes, principalmente pájaros. A las cuatro tuvimos que volver. Por la noche comimos en un restaurante al lado de la playa en Samaná. Estuve triste porque no quise salir y íbamos a ir a Suecía el próximo día.

Día 7. Hoy fue el último día en este viaje. Por la mañana dejamos el hotel y conducimos a Punta Cana, una ciudad en este del la República Dominicana. Allí visitamos la playa. La playa en Punta Cana es una playa muy famosa, hay muchas turistas allí. Después de visitar la playa, fuimos al aeropuerto de Punta Cana. Nuestro avión salió a las tres y cuarto. 

Konsthistoria - Laokoons död/Laokoongruppen

Om konstnärerna 

Konstverket jag har fått är en staty i marmor som står i Vatikanstaten och den heter Laokoons död eller Laokoongruppen. Statyn är gjord av Athenodoros, Polydorus och Hagesander omkring 170-50 år f. Kr. Athenodoros var son och lärjunge till Hagesander. Alla tre skulptörerna kom från Rhodos, Grekland och alla tre verkade under århundradet före Kristus. 

Syftet med konstverket

Syftet med skulpturen kan diskuteras men det är nog främst att avbilda en religiös händelse. Laokoongruppen består av prästen Laokoon, som står i mitten, och hans två söner, på var sin sida om sin far.

Laokoon kom från Troja, i dåvarande romarriket, som låg i krig med grekerna. Kriget hade pågått i tio år då grekerna kom på en plan att överlista trojanerna. De byggde en trähäst som de fyllde med soldater, seglade iväg med sina skepp och gömde de bakom en ö i närheten och lät en slav stanna kvar. När trojanerna kom fram till hästen sa slaven att det var en offergåva åt tronernas gud Athena. Trojanerna tog då in hästen i staden för att bränna den men på kvällen hade de först en fest. Mitt i natten klättrade soldaterna i hästen ut och dödade trojanerna tillsammans med de greker som gömt sig i sina skepp bakom en närliggande ö. Laokoon kommer in i bilden för han varnade sitt folk för att ta in hästen i staden, han anade att något lurt var på gång. Laokoon var på väg att kasta sitt spjut mot hästen och avslöja grekerna men innan det hände kom det upp två gigantiska ormar ur havet som dödade Laokoon och hans söner. Detta såg trojanerna som ett tecken på att Laokoon hade haft fel och de tog då in hästen i staden. Statyn föreställer alltså när de två ormarna håller på att döda Laokoon och hans söner som försöker kämpa emot. 

Syftet med skulpturen kan som sagt vara att avbilda denna händelse som kan ha haft en stor betydelse för grekerna (som lyckades ta över Troja efter händelsen). Skulptörerna kommer från Grekland och tyckte kanske därför att detta var en händelse som de ville avbilda för de tyckte att det var en vändpunkt eller en viktigt del i kriget mot romarna. De ville kanske även med skulpturen göra andra greker stolta över vad de åstadkommit. Det skulle kunna räknas som att skulptörerna vill skryta med sitt konstverk. Skaparna av statyn kan även ha avbildat denna händelsen därför att det är ett svårt jobb att göra och de ville visa hur duktiga de var. Den romerska författaren Plinius den äldre sade nämligen att detta var väldens bästa konstverk. 

Jag tror att syftet påverkar sättet konstverket är gjort på genom att det är mer detaljerat. Eftersom det är en stor händelse som skaparna vill avbilda så vill de göra det bra. Därför har resultats blivit så bra för de vill inte slarva med något, många skulle kanske få se skulpturen och då ville de inte att det skulle finnas några fel. Skulpturen är välgjord. 

Utseende

Skulpturen föreställer som sagt Laokoon, som står i mitten, och hans två söner, som står på varsin sida om deras far. 

Ormarna

Alla tre är intrasslade i totalt två ormar. Den ena ormen har sin ände virad runt den högra sonens fot. Sonen försöker få sin fot fri. Denna ormens kropp går sedan snett uppåt och vänster på skulpturen; runt Laokoons knän, bakom hans ben, under den vänstra sonens arm, bakom hans rygg och sedan finns (vad som liknar) dess huvud i den vänstra sonens vänstra arm. Den andra ormen är på väg att bita Laokoon i hans vänstra höft, sedan har den slingrat sig runt den högra sonens högra arm, upp över Laokoons arm, bakom hans rygg och sedan försvinner den ungefär vid Laokoons högra arm. Laokoons högra arm ser sliten ut och man ser att den en gång i tiden har trillat av statyn. 1957 satte man dit Laokoons ursprungliga högerarm som hittades 1905. 

Laokoon och hans söner

Laokoon har ett plågat ansiktsuttryck. Han har krulligt, långt hår och skägg och ett lite vridet och vinklat huvud. Hans kropp är muskulös och utsträckt; alla hans muskler ser ansträngda ut. Han står med sitt vänstra ben på marken och med det andra benet står han antingen på något som är högre upp eller så lyfter han det, det är svårt att avgöra i skulpturen (egentligen vilar hans högra fot  på statyns ”fot”).  Laokoon ser lite äldre ut i ansiktet än hans söner. 

Den vänstra sonen ser inte ut att göra lika mycket motstånd mot ormarna. Han ser mer ut som att han har accepterat sitt öde. Hans högra arm är uppsträckt mot himlen och hans vänstra håller för och bort den ena ormens huvud. Sonens huvud är vinklat väldigt snarlikt Laokoons och även sonen har ett skrälligt hår, dock saknar han skägg. Ormen har ett bra grepp runt hela den vänstra sonen. Hans knän dras framåt, de är påväg att pressas mot Laokoons högra knä. Tack vare att ormen har ett så bra tag runt sonens ben ser det ut som att är påväg att falla, han står bara på tårna på sin vänstra fot, det andra benet ser ut som att det kommer bli kapat då det dras närmare Laokoons knä. 

Den högra sonen har ett plågat ansiktsuttryck och kort krulligt hår. Han ser panikslaget mot sin högra hand (vilket han saknar i skulpturen) som om han stirrade rakt in i ögonen på ett spöke. Man hade kunnat tänka sig att en av ormarnas huvuden hade kunnat stirra tillbaka mot honom men det gör de inte. Runt den högra sonens högra armveck har en av ormarna slingrat sig och den ser ut att gå uppåt och åt vänster i bild, i ena änden sitter huvudet som är på väg att bita Laokoon i höften, den andra änden går runt Laokoons arm, bakom hans rygg och försvinner men ser ut att en gång ha gått igenom Laokoons högra arm. Den högra sonen har den andra ormens svans slingrad runt sin vänstra fotled. Sonen lyfter benet och försöker trycka bort ormen. Över sin vänstra axel har sonen något tyg som kan ha varit hans kläder. Det finns även tyg under Laokoons ben (baksidan av hans lår), en liten bit ligger över ormen till höger i bild och sedan lite mer tyg finns under den vänstra sonens rumpa. Båda sönerna ser ut att vara väldigt muskulösa men inte lika mycket som deras far. 

Personerna i verket är inte insatta i någon miljö. Det är bara de och ormarna. Människorna står mot något som ser ut som början av en pelare men det skulle jag inte räkna som miljö, det ser mer ut som en fot till statyn för att den ska vara stadigare. I detta verket är det karaktärerna som är det viktiga, inte miljön. 

Jag tycker att kropparna är lite överdrivet avbildade. Personerna (framförallt Laokoon) är väldigt muskulösa, dock är de inte omänskligt muskulösa. Laokoon ser även ut att vara minst ett huvud längre än sina söner, detta tror jag är meningen då Laokoon är huvudpersonen i verket (sönerna utgör inte en så stor del av berättelsen bakom verket, om de ens är med). Skaparna vill markera Laokoon extra, de vill att han står mer i centrum i bilden (inte fysiskt menat). Laokoon kan även vara större därför att sönerna inte är så gamla eller för att de är kortväxta. Anledningen till varför de är så muskulösa stärker min teori som syftet bakom bilden. Skaparna vill visa att de är duktiga konstnärer så de försöker sig på något svårare; avbilda alla kroppens muskler i rörelse och så att det ser naturliga ut (alltså att de sitter på rätt ställen och är verkligt stora). Det är inte omöjligt att människorna såg ut såhär för länge sedan eftersom de kanske inte hade ett lika stort överflöde av mat. De hade alltså inte lika mycket fett och då syntes musklerna mer. Karaktärerna (främst Laokoon) är väldigt utdragna tack vare ormarna som drar i dem. Detta tror jag har att göra med att konstnärerna vill visa hur duktiga de är. Genom att karaktärerna sträcks ut ser man fler muskler så då får konstnärerna mer kroppsdelar att jobba med och kan även där visa deras skicklighet. 

Jag tycker om bilden. Jag gillar att även om det är en staty av marmor så blir den levande, det är action i verket. Kampen mellan ormarna och Laokoon-familjen blir verkligare. Jag tycker om hur verkliga figurerna är. Alla kroppsdelar, muskler och ansiktsuttryck ser verkliga ut. Alla detaljer i alla kroppsdelar gör även det verket verkligare (det var inte avsett att vara en ordlek). Det stör mig lite att sönerna är så mycket mindre är Laokoon. De ser hyfsat vuxna ut så då kan jag tycka att de borde vara lite längre.

Såhär blev min bild. Den föreställer tre pirater i en strid på ett piratskepp. Piraten i mitten har ett svärd i sin högra hand och håller på att dra sin revolver. Till höger står en kvinna som precis blir skjuten i magen. Hon håller på att falla bakåt. Till vänster står en till manlig pirat. I sin högra hand har han sin revolver som han har riktat mot luften. Med sin vänstra hand låser han upp ett lås som suttit runt hans fotled. Låset går via en kedja till en kanonkula som håller honom fast, han har alltså varit en fånge.

När jag först fick min bild, alltså figurerna jag skulle jobba med, tyckte jag att personen till höger skulle vara en basketspelare. Jag genomförde inte idén för jag kom inte på något sätt att få de andra figurerna att passa in som basketspelare eller idrottare. Min andra idé var att göra pirater och den idén genomförde jag därför att jag kunde få alla figurerna att passa in. Jag ändra lite på några figurer för att förbättra bilden. Piraten i mittens ena arm ändra jag lite på och kvinnan till höger såg i början ut som en man.

Jag är nöjd med min bild, jag har spenderat mycket tid och arbete på bilden och gjort många detaljer. När jag skissade bilden gjorde jag en massa detaljer, när jag sedan skulle måla bilden trodde jag inte att jag kunde göra det men jag lyckades.

Stalonien - Veiko Vindra

Mitt namn är Veiko Vindra, jag är 48 år och kommer ifrån Stalonien. Jag är gymnasielärare, är gift och har en dotter. Landet jag kommer ifrån är en diktatur. I Stalonien är det polisen, diktatorn och militären som bestämmer. Det är svårt att ta sig ut ur landet och om man bryter mot minsta lilla regel blir man tagen av polisen.

Innan jag lyckades fly från Stalonien levde jag ett tufft liv. Jag och min familj var fattiga. Vi hade planerat att fly landet under en lång tid. Jag och min fru hade länge jobbat och sparat pengar till resan. Jag undervisade Stalonska och min fru var journalist på det statliga TV-bolaget. Vi var trötta på diktaturen. Vi hade varit trogna mot staten länge men hade inte fått något tillbaka. Vi kände att det var nog.

Vi var tvungna att stå i långa köer till läkaren och till migrationsverket för att få tillstånd att åka därifrån. Jag insåg efter ett tag att det skulle ta för lång tid, om vi ens någon skulle få lämna landet lagligt. Personalen var dryg och de kändes som att de motarbetade en istället för att hjälpa en. Jag och min fru bestämde oss för att hitta ett annat sätt att ta oss ut ur landet. Vi hittade en man som hette Dragan. Han var väldigt mystisk men sa att han kunde hjälpa oss ut ur landet. Han skulle smuggla mig och min familj i hans buss. Vi vågade först inte lita på Dragan men senare insåg vi att vi inte hade något val, vi ville så gärna fly, det var värt risken.

Klockan fyra på morgonen skulle vi samlas vid en ödelagd bilskrot. Där hade flera familjer samlats för att få åka med Dragan i hans buss. Bussen tog sig ostört ut ur staden, ut på den slitna landsvägen, mot bergen och gränsen mot Dalien. Under eftermiddagen kom vi fram till gränsen. Vi hade kört på en liten stig i några minuter för att vakterna inte skulle se oss. Vi hoppade av bussen och kröp de sista tjugo minuterna över gränsen. Ibland fick vi ligga stilla och tysta på marken när någon hörde en vakt i närheten. När vi kommit över gränsen stod där en buss som var väldigt lik den vi åkt i innan. En av Dragans vänner hade lämnat den där, de hade smugglat Stalonier ur landet flera gånger förut. 

Resten av resan gick mycket lättare. Ingen av de andra länderna vi åkte igenom var en diktatur så bevakningen var inte lika hård. Efter en vecka hade vi lyckats ta oss till Sverige. Under tiden hade flera av passagerarna hoppat av i de länderna de skulle till och nya hade hoppat på. 

När vi kom fram till Sverige blev vi tagna till migrationsverket. Där pratade alla ett helt främmande språk. De gav oss blanketter att fylla i och de pratade och pekade på olika rubriker, ställde några oförståeliga frågor och skrev i deras egna papper. Våran familj satt helt oförstående i tre timmar och försökte förstå vad personalen menade. Det var som charader; de pekade, kliade sig i huvudet, viftade med armarna och gjorde ljud. Tillslut hade vi fyllt i alla papper och vi lämnade in dem och migrationsverket godkände dem. 

Nu lever vi på ett asylboende sedan en månad tillbaka. Språket är fortfarande helt främmande förutom några enkla meningar. Våran dotter lär sig språket snabbast. Vi lever inte direkt i något lyxigt hus och vi saknar vårt gamla hus i Stalonien men vi vill ändå inte åka tillbaka. Inte än iallafall. Vi saknar våra släktingar och vänner, vi har knappt fått någon kontakt med dem sedan vi flydde landet. Det är svårt att ta kontakt med befolkningen i Stalonien om man bor utanför landet eftersom militären och polisen kontrollerar allt som kommer in och ut. Vi hoppas på att diktaturen någon gång kommer att störtas och när den gör det ska vi resa tillbaka.

Dumpad, hattar och ord

Vit hatt: Per Brinkemo har skrev boken 2004. 

Gul hatt: Det är en intressant historia. Lärorikt.

Svart hatt: Fyrkantigt skriven. Hade kunnat vara lite mer underhållande. 

Röd hatt: När Ahmed gick för att hämta sitt järnrör som han lämnat i gräset bakom ett plank bakom skolan och han inte hittade det. Efteråt kände han sig lättade över att han inte hittade röret, han undrade vad han hade gjort om han hittat det. Hade han skadat eller dödat sin kompis Daniel? Vi kände igen oss därför att hjärnan kopplas bort när man är arg. Allting svartnar. Efteråt ångrar man sig och är glad över att man inte gjorde någonting dumt. 

Grön hatt: Ahmed är snabb som blixten. Modig som ett lejon. Ilsken som ett bi (när han blir arg). Rädd som en jagad gris. Envis som en lax. 

Blå hatt: Svenskt: Somaliskt: De slår sina barn. De håller hårt på sin religion, kultur och tradition. Olika syn på man, kvinnor, äldre och yngre. 

Permanent: För alltid.

Transithallen: Den hallen i en flygplats där man väntar på sitt nästa flyg.

Sparsmakad: Enformigt, det sticker inte ut.

Abrupt: Tvärt, plötsligt.

Misströsta: Ge upp hoppet.

Måfå: På slump, man höftar till.

Avfärdande: Avvisande, man stöter bort.

De otrogna: De som inte följer regler lagar (inom religion)

Härkomst: Bakgrund, etnicitet, påbrå.

Vibrerande: Små, mer intensiva skakningar.

I trans: I hypnos. Man är borta, i en annan värld. 

HKK - Matlagningsprovshäfte och affisch

Köttbullar, fullkornspasta med tomatsås och sallad - utvärdering

Miljö

Alla grönsaker och frukter förutom tomaterna odlas vid denna tiden på året. Jag har alltså var frukt och grönt efter säsong. Köttet, frukterna och grönsakerna är inte närodlade men de skulle vara det egentligen, våran lärare köpte maten. Äpplena kan vara svenska och det är bra att välja denna tiden på året. I min maträtt används några grönsaker som odlas energisnålt, de odlas utomhus. Jag har inte valt potatis till min maträtt, potatis är miljövänligare. Jag använder olivolja istället för smör för smör påverkar miljön mer. Det är naturbeteskött och det är bättre för miljön och innehåller också mer mineraler och vitaminer. Jag äter upp all maten och slänger ingenting, ingen mat går till spillo. Jag lagar maten energisnålt och använder eftervärme. Jag dricker kranvatten för det är billigare och miljövänligare, vattnet har inte körts i lastbilar långa sträckor. Det släpps heller inte ut någon plats. Jag sorterar soporna och väljer kompost. Det hade varit bättre om varorna hade varit miljömärkta. Jag sparar på vatten när jag diskar och sparar också på diskmedel. Jag använder så få plattor på spisen som jag kan. Det sparar energi. Jag kokar mina livsmedel med lock för det drar fem gånger så mycket energi att koka utan.

Hälsa

Jag har med alla delar i matcirkeln i min måltid. Jag har följt tallriksmodellen (kött 20%, pasta 40%, sallad 40%). Jag har valt fullkornspasta för det är nyttigare än vanlig pasta. Den innehåller mer fibrer. Jag hade kunnat ha dressing till min sallad men jag har redan kryddor i köttbullarna och olja i stekningen. Jag har lite omättat fett i och med att jag har olja. Det hade varit bättre att äta lågkolesterol proteiner. Jag hade kunnat ha citron i mitt vatten för att få i mig mer vitamin C. Jag har naturbeteskött som innehåller mer mineraler och vitaminer. Jag har ägg till och det är bra för det är billigt för sitt näringsinnehåll, det gör mycket näring. Jag kokar min pasta och det är ett hälsosamt tillagningssätt. Köttbullarna steks dock i stekpannan. Jag har inga linser eller bönor i min maträtt, det hade varit bra att ha. Jag har inga transfetter eftersom jag har inga fasta fetter. Jag har några hältematvaror i min maträtt, de är näringsrika. Jag har undvikit sånt som jag inte tål, jag är inte allergisk mot något. Jag har undvikit gamla livsmedel. Jag har valt hälsosamma livsmedel som inte innehåller mycket salt eller socker. Jag har inga livsmedel som är mögliga. Jag sköljer frukter och grönsaker noga. De yttersta bladen på salladshuvudet är borttagna. Jag äter inga konserver från söndriga burkar. Jag har bytt till flytande olja. Jag har valt fullkornspasta istället för vanlig pasta. Jag har fått med de flesta mineralerna och vitaminerna. Jag har med de sju regnbågsfärgerna. 

Ekonomisk

Jag har hållit budgeten med lite mindre än en krona. Jag har valt väldigt många frukter och grönsaker som passar för årstiden, de är mycket billigare. Jag dricker vanliga kranvatten. Det är billigare än vatten på flaska och det har inte heller körts många sträckor. Det hade varit bättre om jag hade odlat mina egna kryddor. Jag har valt de absolut billigaste alternativen för livsmedlen. Om jag hade köpt matvarorna hade jag försökt köpa de med förmånspris. Jag har inte köpt mer än jag behöver och jag äter upp all mat. Jag sparar energi vid matlagning, tvätt och disk. Jag använder eftervärme när jag steker och kokar. Jag använder de varma plattorna när jag lagar flera saker samtidigt. Jag kan använda vattenkokare. Jag kokar mina livsmedel med lock för det drar fem gånger så mycket energi att koka utan. Jag äter upp all min mat, då sparar jag jämfört med om jag skulle slänga matrester. Om det hade blivit matrester av maten hade använt de till en ny maträtt.

Hemkunskapsaffisch

Tinnitus

1. Man tror att skadade hårceller skickar falska signaler till hjärnan som uppfattar de som ett ljud som inte finns. 
2. Olika personer beskriver ljudet av tinnitus på olika sätt. Det brukar vara ett högfrekventa ljud, alltså ljusa och pipiga. 
3. Man kan uppfatta vissa ljud som plågsamma (t. ex en diskmaskin). Man kan också förlora förmågan att urskilja vissa ljud såsom ord, tal, bakgrundsmusik, toner och tal när det finns ljud i bakgrunden.
4. Man kan få tinnitus om man utsätts för starka ljud under en längre period, om man blir utsatt för en ljudbang (alltså ett väldigt starkt ljud som inte pågår lika länge t. ex vid en konsert). Man kan även få tinnitus vid låga volymer. Om hörselorganen inte får vila slits de ut och man kan då få tinnitus. 
5. Vissa läkemedel kan förvärra ens tinnitus. Stress kan orsaka tinnitus. Kaffe och andra koffeindrycker kan förvärra ens tinnitus. Stress i käka, axlar eller nacke kan orsaka tinnitus, det kan även slag mot nacken och öronen göra. Alkohol stänger av dina sinnen men dagen efter blir det värre. Först känns det alltså som att tinnitusen försvinner men dagen efter blir den värre. När man är trött hör man tinnitus bättre. Vissa sjukdomar kan förvärra tinnitus. 
6. Om jag skulle gå på en konsert skulle jag använda musikproppar för de dämpar ljudet men gör ändå så att man kan höra musiken. Om jag vore på ett bullrigt arbete skulle jag ta hörselkåpor för de skyddar väldigt bra. Jag behöver inte höra vad andra säger och hörselkåpor är just det de använder på industrier och på byggen.
7. dB står för decibel. 
8. Om ljudstyrkan dubblas betyder det är den ökat med ca 3 dB.
9. Enligt lag är man skyddad mot för höga ljud på sin arbetsplats. Ljud över 85 dB kan vara skadligt för ett friskt öra. Om ljudstyrkan fördubblas ökar bara decibeltalet med 3. Alla har olika tåliga öron (glasöron och stenöron) men man kan inte säga vem som har vad.
10. Nej, alla starka ljud är lika farliga. Det spelar ingen roll om det är ett ljud som man tycker om eller inte.
11. Stå aldrig framför en högtalaren. Om man har en replokal bör man se över den och skaffa ljuddämpande material, kala betongväggar är inte bra för då får man lättare tinnitus. Om man spelar själv kan man ibland välja att spela akustiskt, även med en elgitarr (det kallas att man torrepar). Använd hörselskydd. Dra aldrig ut en öronpropp under en konsert eller när man spelar för då får örat en ljudchock. Fråga andra vad de tycker om ljudnivån, det är viktigt att ta hand om varandra också.